Den gröna revolutionen medförde att nya grödor som ris, sockerrör och bananer infördes i landet i hopp om högre avkastning. Detta ledde i sin tur till behov av konstbevattning, ökade mängder av kemiska bekämpnings-medel och nya typer av skadeinsekter. Detta är huvudfåran inom jordbruket i Indien idag och hälsoproblem, fattiga bönder och förstörda jordar är en del av vardagslivet. Återupptagande av traditionella grödor med förmåga att växa i torra jordar skulle bidra till att bönder kunde förbättra sin ekonomiska situation och ge en möjlighet för jorden att återhämta sig.

Förutom att arrangera utbildningar driver Kudumbam den ekologiska farmen Kolunji som bara använder naturliga gödningsmedel och odlar ekologiska grödor. Kolunji ligger utanför Trichy i den sydindiska delstaten Tamil Nadu och har omkring 40 hektar under sin disponering. De flesta som arbetar där är kvinnor eftersom Kudumbam också strävar efter att stärka kvinnornas möjligheter att komma ut i arbetslivet. Farmen har en plantskola där skörden antingen säljs eller lånas ut till bönder som kan betala när de väl får egna skördar. Plantskolan är därigenom till stor nytta för bönder och möjliggör tillgång till grönsaker. Svalorna stödde etableringen av Kolunji från slutet av 1980-talet och dess verksamhet fram till för några år sedan, då farmen blev självförsörjande.

Kudumbam är ett framgångsrikt exempel på hållbar utvecklingen där bönder och konsumenter av ekologiska varor gör skillnad genom sin vardag både för jorden och för sina familjer.

Natore och Pabna är två områden i nordvästra Bangladesh som årligen drabbas av översvämningar under monsunperioden (juni-augusti). De senaste åren har miljoner av jordbrukare blivit drabbade av de konsekvenser som klimatförändringarna medför. De ökade vattenmassorna inte bara förstör deras fält och därigenom begränsar deras största inkomstkälla, utan gör också att barnen inte kan ta sig till skolan.

Shidhulai Swanirvar Sangstha (SSS) har sedan 2004 drivit skolor, bibliotek och sjukvård och hållit olika föreläsningar, om bl.a. åtgärder för kommande naturkatastrofer och kvinnors rättigheter. Alla aktiviteter arrangeras på 42 båtar som flyttar runt mellan olika byar. Båtarna är utrustade med internetuppkoppling och projektorer som drivs genom solpaneler.

En av SSSs medlemmar berättar att träningarna är frivilliga och folket blir informerat genom att en assistent från organisationen tar sig runt mellan de olika byarna och annonserar om de olika ämnena. Träningarna, liksom skolan för barnen, sker sex dagar i veckan och handlar framförallt om miljöanpassning och mänskliga rättigheter.
- If they don’t know how to do, it will not help them, säger Mohammed Rezwan, verksamhetsledaren för SSS.

Rofuja, Nasima and Shampa är några av deltagarna på föreläsningarna. De ser en ökning i deras produktion sedan de började delta i programmen. De berättar hur de har lärt sig hantera de insekter som förstör deras grödor och hur man ska sköta odlingarna och kycklingar. De har också fått veta varför det plötsligt finns fler sjukdomar i byn, varför det numer regnar årstider det borde vara uppehåll, och mer om de naturkatastrofer som blivit vanligare. Efter jordbävningen i eptember 2011, fick de veta vilka åtgärder man bör vidta under en sådan naturkatastrof, så att de skall kunna vara mer förberedda när det händer nästa gång.

I en annan by träffar vi en familj som har riset som största inkomstkälla. Ingen av medlemmarna i familjen deltog på träningarna eftersom de säger sig klara sig ganska bra. Däremot har de dragit nytta av biblioteket och datorundervisningen. Innan hade de en väldigt begränsad tillgång till information och tack vare biblioteksbåtarna har det förändrats.

Men det finns fortfarande stora behov i byarna. Shahida är en av flera landlösa i området. Hon lever med sin man och tre barn i ett litet hus och deras enda inkomstkälla är från försäljningen av paan (löv som tuggas) som hennes man säljer på marknaden. Inkomsten räcker bara till två måltider om dagen. Hon, liksom flera av de andra kvinnorna, vill att en mer pålitlig Shalish, deras närmaste rådgivare och domstol, ska komma till byn och hjälpa dem med kunskap om vilka rättigheter de kan kräva av staten. Shalish är ett informell rättssystem. Den är ingen rättslig myndighet men från sin ålder, visdom, ekonomiska och religiösa status väljs dem av de lokala myndigheterna. De använder sig inte av någon särskild lagstiftning, men uppfattningen av rättvisa utgår från den religiösa vägledning och känsla av välfärd.

”Shalish” blev beskriven av kvinnorna från Sabgari-byn som en byråkratisk, mäktig och korrupt person. De vill se en bättre ledare som kan organisera dem på ett transparent sätt och leda dem i kampen för deras rättigheter.

Föreläsningarna som SSS arrangerar är öppna för både män och kvinnor. Skolbåtarna är från årskurs 1 till 4 och når ca 1500 barn från byarna. Biblioteket är öppet för alla och det beräknats 600 personer drar nytta av biblioteket.

Flera familjer vi pratar med berättar att de har ökat sin produktion och därigenom deras inkomst genom träningarna. Barn har fått möjligheten att gå grundskola på båtarna, men också stöd och vidare tillgång till böcker och dator under högskoleåren på den statliga skola i byn. Familjer får bredare och djupare tillgång till information. Befolkningen får, med andra ord, en viktig grund för utveckling, och förbättring av levnadsvillkoren och vägledning för anpassning till klimatförändringarna.

Mikaela Gallegos Gauding
Praktikant på Svalornas kontor i Dhaka, Bangladesh

I år är det 20 år sedan den uppmärksammade miljökonferensen i Rio de Janeiro, Brasilien. Som en uppföljning på mötet 1992 kommer FN i sommar hålla ännu en konferens i Rio. Mellan den 20:e och 22:a juni kommer mötet äga rum och har som mål att klargöra hur regler för ”grön ekonomi” för hållbar utveckling och fattigdomsbekämpning ska se ut.

Genom mötet hoppas man kunna väcka nytt liv i det politiska engagemanget för hållbar utveckling. Det kommer också ges möjlighet att ta upp nya frågor och utmaningar som har kommit fram under senare år, och att följa upp hur de överenskommelser som redan antagits har efterföljts och vad som kan förbättras.

Riokonferensen 1992 ledde bland annat till att de flesta av de 181 länder som deltog i konferensen antog Agenda 21, Riodeklarationen, och Skogsprinciperna. Agenda 21 är en handlingsplan för hållbar utveckling, som ska eftersträvas genom att ”utrota fattigdom och undanröja hoten mot miljön” (Regeringskansliet). Riodeklarationens första princip säger att ”[i] strävan mot en hållbar utveckling står människan i centrum. Hon har rätt till ett hälsosamt och rikt liv i samklang med naturen”. De 27 principer som utgör Riodeklarationen bygger vidare på Stockholmsdeklarationen från 1972. Principerna eftersträvar ett respektfullt förhållningssätt för alla parter för att på ett hållbart sätt kunna dela jorden på ett rättvist sätt. Skogsprinciperna är riktlinjer för hur jordens skogar bör brukas på ett hållbart sätt. FN ser mötet som en unik möjlighet för deltagarna att sätta riktlinjer för framtiden – ”framtiden som vi vill ha”, vilket är konferensens slogan. Sha Zukang, som är generalsekreterare för konferensen menar att:
”Hållbar utveckling är inte ett alternativ! Det är den enda väg som tillåter hela mänskligheten att leva ett värdigt liv på denna, enda, planet. Rio+20 ger vår generation möjlighet att välja denna väg.”

Nu under våren, och under hösten, vill vi på Svalorna uppmärksamma detta jubileum och den kommande konferensen och kommer bland annat…
…anordna en utställning med fokus på konferensen och hur vårt samarbete med våra partners kan kopplas till Rio+20.
…få besök av Save Western Ghats Movement (SWGM). Rörelsen arbetar för att bevara Western Ghats, en enorm bergskedja i västra Indien. SWGM arbetar för att skydda bergsområdet och de människor som lever där mot gruvindustrin, dammbyggen och andra projekt som utgör hot mot miljön de lever i. SWGM vill få fram en utveckling där människor och miljö står i centrum.
…delta i kampanjen Global Rättvisa Nu:s Rio-fokus. Inom ramen för kampanjen samarbetar många organisationer i det civila samhället för att verka för en mer radikal och långtgående klimat- och miljöpolitik. Som en del av kampanjen kommer det anordnas aktiviteter runt om i Sverige, för kalender och för att se vilka event som kommer finnas nära dig, se Global Rättvisa Nu:s hemsida.

Stina Johansson
Praktikant på Svalornas kontor i Dhaka, Bangladesh

Bangladesh är en sekulär stat men nästan 90 procent (89,6%) av befolkningen är muslimer. Majoriteten av befolkningen är sunni som inte vill ha en islamistisk stat.

Armén har funnit 60 kuppmakare. Av dem är 41 före detta eller aktiva arméofficerare identifierade. Det är det islamistiska partiet Hizb ut-Tahrir, som använde sig av militären för att genomföra sin kupp. Partiet är ett internationellt islamistiskt parti som bildades i Jerusalem 1953. Det framträdde i Bangladesh år 2000. År 2010 införde regeringen i Bangladesh ett förbud för handlingar mot staten (anti-state activities). Trots det höll partiet både demonstrationer och möten i och utanför Dhaka det året och även senare. Partiet får stora ekonomiska bidrag utifrån.

Bangladeshs president, Zillur Rahman, har tackat armén för att den förhindrade kuppen. Men samtidigt varnade han alla medborgare i landet att vara vaksamma på nya kuppförsök.

Lär mer om kuppen i “A coup foiled” i tidskriften Frontline Magazine.

Ragnar Hallgren

Beslutet gör att regeringen inom tre månader måste utforma en policy som ska verka för att bevara jordbruks- och skogsmarkens fertilitet, något som blivit hotat av att allt fler räkodlingar anlagts.

Räkodlingar är en viktig inkomstkälla för många, och räkorna är en stor exportvara för landet, men odlingarna är också väldigt destruktiva för miljön. Områden som använts till räkodlingar får höga salthalter vilket gör dem obrukbara.

Högsta Domstolen i Bangladesh krävde i februari 2010 att berörda parter skulle lämna in sina rapporter angående räkodlingar i Bangladesh. De tre stora ministerierna gav alla negativa utlåtanden angående odlingarnas påverkan på naturen. Miljödepartement (DoE), Jordbruksdepartementet (DoA), och Bangladesh Vattenutvecklingsnämnd (BWDB) lämnade alla in rapporter till domstolen nyligen, och alla rapporter erkänner de destruktiva konsekvenser som kommer med räkodlingar.

Miljödepartementet beräknar att ungefär 15 000 hektar jordbruksmark omvandlas till räkodlingar varje år, enbart i området Khulna.  Bangladesh Vattenutvecklingsnämnd rapporterade att odlingarna har en stor påverkan på den biologiska mångfalden i kustområdena och till och med Jordbruksdepartementet har uttalat att de ser odlingarna som en förbannelse för folket.

Svalorna, som tidigare arbetat mycket med räkfrågan bland annat genom att stödja Nijera Koris påverkansarbete mot räkodlingarna, välkomnar Högsta Domstolens beslut.

Läs mer i den bangladeshiska tidningen The Daily Star.

Stina Johansson,
Praktikant på Svalornas kontor i Dhaka, Bangladesh

Temat för evenemanget handlade om engagemang, deltagande och informationsutbyte där många av de som deltog jobbar med olika frågor såsom människorättsfrågor och sportinriktad engagemang. På plats fanns över ett fyrtiotal organisationer och föreningar såsom Amnesty International, Malmö Korpförbund, The Valkyries m.fl.

Dagen inleddes med magdans och ett invigningstal där efterföljande presentationer hölls från vissa av de organisationer som valde att delta i detta. Många kom till vårt informationsbord och var nyfikna där vi även deltog i en intervju och höll en kort presentation om vårt arbete.

Vi fick en positiv respons där många var intresserade och ville höra om vårt arbete. Vissa frågade hur man kan bli aktiv, jobba som volontär och möjligheten om att göra praktik hos oss medan andra frågor handlade om varför vi inte jobbar med fler länder än just Indien och Bangladesh.

När dagen började närma sig sitt slut kunde vi gå hem och var mycket nöjda över vårt bidrag för evenemanget.

Se bilder från evenemanget på vår facebooksida här.
Läs mer om evenemanget här.

Ola Hamberg
Praktikant på Svalornas kontor i Lund

Det är i en av de fina antika sofforna i Svalornas mysiga second hand-butik som jag får möjligheten att prata med den nyss hemkomna programkoordinatorn Adriana och ta del av några av hennes fantastiska erfarenheter från Bangalore. Adriana, som är född och uppvuxen i Rumänien och har tidigare läst sin magister på LUMID-programmet i Lund, börjar med att skämta om att hon har fått en indisk brytning på sin engelska. Jag frågar henne hur det känns att komma tillbaka till Sverige och hon svarar att hon har blandade känslor. Samtidigt som hon får en nostalgisk känsla av att tänka tillbaka så njuter hon nu av den friska luften då hon tröttnat på avgaser som var en av de negativa aspekterna och gjorde vardagen i Indien lite svårare. Hon känner däremot att hon inte var beredd på den svenska kylan.

Engagemanget i Svalorna
Adriana har varit aktiv i Svalorna sedan 2010 och började som praktikant innan hon blev anställd som programkoordinator. Hon valde att jobba med Svalorna för att hon kände att hon kunde identifiera sig med Svalornas värderingar och ideologi. Den positiva aspekten att Svalorna är en liten förening har gjort att hon fått chansen att jobba med många olika områden. Hon känner även att man kan göra en stor skillnad i en liten förening och inte fastna i byråkrati.

Intresset för Indien väcktes tidigt
Adrianas intresse för Indien går långt tillbaka till tonåren i Rumänien från en berömd författare som skrev om Indien. Innan hon började jobba för Svalorna har hon jobbat för en lokal NGO i Delhi. Hennes första intryck av Bangalore, i jämförelse med Delhi är att det är renare, grönare och ett mildare klimat. Ett stort kulturutbud med bl.a teater ger Bangalore en viss charm. Transporter, att ta sig från A till B är dock inte det lättaste. Med få ord beskriver Adriana Bangalore som en konstant växande, pulserande, multikulturell levande stad som charmar en.

Fältresorna starkaste upplevelserna
Ingen dag var den andra lik på kontoret i Bangalore, men vanligtvis började dagen 8.30 med att uppdatera sig på vad som var aktuellt just för dagen politiskt, socialt och ekonomiskt. Arbetsuppgifterna kunde variera, alltifrån e-mail, möten, skriva rapporter till att planera fortsatt arbete gjorde att hon hade fullt upp. Till lunch åt hon gärna ”Dosa”, en sydindisk specialitet på det sydindiska gatuköket runt hörnet.

Men det var just fältbesöken som höll Adrianas inspiration och motivation uppe för att jobba med det hon gör. Speciellt besöken till de olika små byarna och alla de givande samtal och diskussioner med lokalbefolkningen, har fått henne att känna att hon gör skillnad.

När jag frågar Adriana om hon minns ett speciellt tillfälle som var gripande berättar hon om en fältresa för programmet Forest Rights som gjordes i november 2011 till ett litet samhälle i ”Pinder valley ” i norra Indien. Hon beskriver utsikten som magiskt vacker med höga berg och floder. Byn hade få invånare och de hade möten som även barn kom till, där livliga diskussioner hölls om deras vardagliga utmaningar och problem. Hon fick en speciell kontakt med en av de äldre kvinnorna i byn som påminde henne om sin egen mormor. Trots språksvårigheter kom de bra överens och kvinnan fick henne att känna sig som en del av deras stora familj. Hon beundrande deras enkla sätt att leva, deras gästvänlighet och deras värme så mycket att hon nästan ville flytta dit.

Förändrad bild av Indien
Adrianas uppfattning av Indien har ändrats under tiden. I början romantiserade hon Indien och fascinerades av den mångfacetterade kulturen. Idag har hon fått en mer realistisk bild. Hon har blivit mer och mer uppmärksam på de sociala problem som existerar vilket byggt upp en ilska inom henne. Hon har även blivit mer och mer kritisk, speciellt till den indiska regeringen som hon tycker felprioriterar tillväxt istället för investeringar som kan bekämpa fattigdom och diskriminering.

Adriana tycker att Svalorna skiljer sig från andra föreningar som jobbar med bistånd, speciellt när det kommer till hur de värdesätter lokalt partnerskap och att bygga ömsesidigt förtroende. Hon lyfter även fram att Svalorna strävar efter att vara aktivister och så mycket mer än en biståndsgivare. Att jobba tillsammans och att vara informerade är grundläggande och de fokuserar på långsiktig strukturell förändring. Svalorna anser att det är viktigt att vara närvarande lokalt i Sverige och på ett internationellt plan.

Adriana betonar att Daliter (förut även kallade kastlösa) bör få mer uppmärksamhet i Sverige. Många lever i förnekelse att denna diskriminering förekommer. Hon lyfter även fram att människors konsumtion påverkar andras liv, vilket är aktuellt i Svalornas pågående kampanj ’Ekologiska fotavtryck’.

När jag frågar henne om vilket problem hon tycker bör få mer uppmärksamhet i media globalt, svarar hon att media inte alltid är det bästa sättet att nå människor. Eftersom den uppmärksamhet media genererar går förlorad väldigt snabbt anser hon att annan typ av informationsspridning är en bättre väg att gå. En väsentlig fråga hon ställer är: Hur kan vi försäkra oss om att människor är medvetna om dessa problem i Indien och uppmana dem till att bli motiverade och sträva efter förändring?

Amanda Weidstam,
Praktikant på Svalornas kontor i Bangalore, Indien

Monica Erwér, verksamhetsledare på Svalorna, blev intervjuad av Lund lokaltidningen om de nya regler som trädde i kraft den 1:a januari kring privatpersoners möjlighet att göra avdrag för gåvor till ideella föreningar. Enligt Monica är reglerna varken gynnsamma mot gåvogivare eller gåvomottagare, särskilt inte mot mindre ideella föreningar.

Läs hela artikeln här

I fredags förra veckan befann sig Svalorna Indien Bangladesh i AF Borgen i Lund där Hälsningsgillet ägde rum.

Svalorna Indien Bangladesh har sitt kontor och secondhand-butik på Spolegatan 5 i Lund. Samtliga inkomster från butiken går till Svalornas arbete, bland annat de program som de bedriver i Indien och Bangladesh. Nu har butiken fått ett nytillskott och jag tog tillfället att ställa lite frågor om hans bakgrund och vad han har för vision för butiken.

Nyanställde Olof (t.h.) och praktikanten Ola.

Vem är du?
- Jag är Olof, som mestadels har tillbringat min liv i Blekinge och jobbat med handel och IT och viss mån psykiatri där jag jobbade som timanställd. Sen rullade det bara på och jag var där några år. Jag kom till en punkt där jag tröttnade på den typen av bransch och den typ av kontakt man har med människor. Den är ofta väldigt steril och det är mycket telefon. Jag saknade butiksjobb.

Hur länge har du jobbat i Svalornas secondhandbutik?
- Sedan i mitten av december.

Varför ville du jobba här?
- Det är nog blandningen av arbetsuppgifter i butiksjobbet som jag trivs med. Det är väldigt litet, det är väldigt familjärt, man får lätt en väldigt nära relation till kunderna. Man gör en insats både lokalt och internationellt. Med tanke på alla frivilliga som jobbar här så känner man att man gör en nytta här. Om samvetet är den bästa huvudkudden så har man en otroligt skön kudde.

Du har precis börjat arbeta här, men har du redan nu några idéer om hur Svalorna kan utveckla sin secondhand-verksamhet?
- Min tanke som jag kommer provtesta idag är att få upp en storbilds-tv på väggen med rörliga bilder med information om Svalorna. Jag har jobbat mycket med skyltning och hur man exponerar varor. Jag ska rensa så mycket som jag kan här så att inte en möbel som är till försäljning drunknar bakom trehundra koppar, fat och vaser. För min del handlar det om att synliggöra varje liten pinal.

Är det något du vill tillägga?
- Det är nog att trycka på det fantastiska med att det finns ett sånt här ställe! Jag tycker det är otroligt viktigt och många kanske inte är medvetna om att vi finns.

Vi på Svalorna vill varmt välkomna Olof och hoppas att han kommer att trivas!

Ola Hamberg
Praktikant på Svalornas kontor i Lund