Om du inte redan är med i kampanjen: anmäl dig här.

15:e maj: Ecological Footprints – from Sweden to India (på engelska)
Three actors working for social and ecological sustainability give a dynamic lecture about our ecological footprints and its effects on our planet and global justice. The seminar is arranged by Svalorna Indien Bangladesh, ABC – active aid’s local integration project Ett Grönare Lund, and international youth movement Power Shift Sweden. Domkyrkoforum, Kyrkogatan 6, Lund. The seminar is a part of Hållbarhetsfestivalen Planet Lund. Läs mer här

24:e maj kl 19: Make and remake-kväll – gammalt blir nytt
Kom till Svalorna Indien Bangladeshs second hand-affär och förvandla gammalt till nytt! En LP-skiva kan bli en skål, en skjorta sys om och ett gammalt halsband blir till nya smycken. Symaskiner och pysselsaker finns på plats. Samtidigt får du information om Svalornas arbete med miljö både i Sverige och i Indien och Bangladesh. Du handlar sakerna du vill göra om direkt på plats i second hand-affären. Arrangörer är Svalorna Indien Bangladesh och Albins Folkhögskola. Eventet är en del av Hållbarhetsfestivalen Planet Lund. Läs mer här

I Bangladesh bor 80% av befolkningen på landsbygden, och 65% arbetar inom och försörjer sig genom jordbruk. Jordbruket är den största inkomstkällan för landet och för dess befolkning. Men enligt Världsbanken har 26% av befolkningen, alltså minst 30 miljoner, lågt födointag. Detta innebär ett dagligt intag av mindre än 1800 kalorier. Orsaken är att jordbruket befinner sig i kris.

I Bangladesh är vattnet en nyckelfråga inom jordbruket och när det gäller matsuveränitetsfrågan. Vatten behövs både i hushållet och för produktionen på fälten. Problemen när det gäller vattenförsörjningen är enormt stora, säger Sukanta. Han förklarar att man på landsbygden pumpar upp grundvattnet. Nu behöver grundvattnet fyllas på. Dessutom blir vattnet alltmer förorenat av kemikalier. Sukanta berättar att många internationella och även lokala organisationer gör affärer med landets vattentillgångar. Många andra arbetar med att finna lösningar men dessa är hittills bara av tillfällig karaktär. De senaste åren har mycket hjälp kommit från holländska ingenjörer, men de har enbart arbetat utifrån ett ingenjörsperspektiv och inte något socialt perspektiv. Tillgången till vatten är numera en mänsklig rättighet, inskriven i FN-stadgan, och den rättigheten är långtifrån tillgodosedd i Bangladesh. Folket ska inte behöva förhandla och kompromissa om något de har rätt till, menar Sukanta.

Problemet med vatten är också en fråga om klimatförändringar, med intensivare effekter under monsunregnen och torrperioden. Detta har orsakat dränering, erosion, sedimentation och höga saltnivåer pga att havsnivån i söder konstant stiger. Allt detta hotar den biologiska mångfalden, och fördröjer eller helt enkelt förstör hela jordbruksproduktionen. Beroende på tillgången på vatten förändras hela jordbrukssystemet. Kvaliteten på grödorna blir låg och det blir brist på olika livsmedel, framförallt ris, som är den viktigaste basvaran, men också på vete och spannmålsprodukter. Det drabbar också boskapen genom att fodret blir sämre.  Nu måste människor köpa sina produkter på marknader, berättar Sulkanta, och det är svårt för en befolkning som lever i fattigdom. De senaste åren har marknadspriserna varit instabila, och då ökar svårigheterna att skaffa mat till hushållen.

Sukanta berättar att de inom Barcik försöker ta tillvara på traditionella metoder när det gäller föda och produktion och tillämpa dessa i de byar där de arbetar. Dessa metoder är enligt Sukanta mer hållbara därför att de ger bättre näringstillskott och har medicinska fördelar. Även om sådan traditionell kunskap i allmänhet ignoreras i samhället arbetar man inom organisationen med att uppmuntra bönderna att se fördelarna med dessa metoder. De arbetar också med att sprida kunskap om vikten av att bevara den biologiska mångfalden och att använda naturresurserna på ett hållbart sätt.

Livsmedelskrisen är genomgripande. Jordbruksproblematiken påverkar såväl  försörjning som sysselsättning, hälsa och migration. En stor del av befolkningen är undernärd och får sjukdomar. Allt fler blir arbetslösa och flyttar in till städerna.

Vad som behövs är bättre integrerade, hållbara och väl strukturerade lösningar på de många och stora problemen, men också stöd att utveckla former för samarbete på olika nivåer i samhället. Barcik är en av de organisationer som visar vägen.

Mikaela Gallegos Gauding
Praktikant på Svalornas kontor i Dhaka, Bangladesh

Samtidigt kommer vi ha vernissage av vår nya utställning om mat och klimat! Missa inte detta!

Välkomna till Spolegatan 5 i Lund!

DEW grundades 1996, och når idag 250 000 människor genom sina projekt. Projekten är indelade i tre områden; Human Rights and Governance, Sustainable Livelihoods och Promotion of Arts and Craft. DEW arbetar med att stärka fattiga och marginaliserade producenter genom att öka deras deltagande (framförallt kvinnors) inom småskalig produktion, såsom eget jordbruk eller hantverk, och öka deras kunskap och skicklighet om dessa. Svalorna och DEW inledde sitt samarbete förra året med ett mindre program kallat: ”Making the collective voice of small and marginalized farmers heard”.

DEW kommer vara en del av den andra fasen av Agricultural Rights Programmet som inleds nästa år, och det övergripande programmet som alla partners samlas kring kallas Agricultural Rights Programme; Extension Phase. Inom DEW planeras programmet att implementeras i distriktet Mymensingh, i norra Bangladesh. Genom aktivt deltagande i beslutsfattande kommer fattiga och marginaliserade bönder stödjas i att kräva sina rättigheter, från såväl offentliga som privata parter, och därigenom kunna öka sin inkomst och stärka sin position.

SLIPP-programmet, som ligger till grund för DEW:s ARP-program, har varit väldigt framgångsrikt och bondegrupperna har genom sitt deltagande stärkts ekonomiskt, men även deras självförtroende är starkare nu. Gruppen som Svalorna träffat i Netrakona berättar att där de förut fick 1 kg av en viss gröda, får de nu 4 kg. Tack vare sin nya kännedom om att testa jorden kan de nu anpassa gödsling och insektsbekämpning, vilket sparar dem både pengar och arbetstid. De tror på sammanhållningen i gruppen, och att de tillsammans kan förbättra sin situation, det har de redan sett bevis på.

Förut odlade de alla samma sorts grödor, den vanligaste produkten var äggplanta. Tack vare gruppsammanhållningen och samordningen odlar de nu olika grödor och får därmed bättre pris när de säljer sina produkter. Marknaden i området är inte längre överfylld med en sorts vara, och istället för att som förut behöva importera större delen av jordbruksprodukterna, kan bönderna i området nu tillgodose de flesta behoven som finns, och till och med exportera produkter till andra områden. En annan förbättring som de tar upp är att de nu har ett större nätverk, till både lokala myndigheter men också till andra bondegrupper. Genom nätverket får de större tillgång till tjänster, information och kunskapsdelning, och gruppen har på så vis stärkts utanför sitt egna lokala område. DEW:s grundare och ledare, Shah Abdus Salam, strävar efter en genomgående förändring för producenterna. Han ser en helhet från gräsrots- till nationell nivå. Genom att bjuda in högt uppsatta politiker inom jordbrukssektorn att delta vid workshops med bönder, och skapa möjligheter för en direkt diskussion dem emellan, hoppas Mr Salam kunna skapa en förbättrad kommunikation mellan alla parter. SLIPP-programmet, som nu visat sin genomslagskraft, är en inspirerande grund att bygga vidare på och Svalorna är stolta över att få vara en del av det arbetet.

Stina Johansson,
Praktikant i Dhaka

Vi hoppas att denna nyhet kommer att peppa alla er deltagare till att ta sig ut i spåren och även inspirerar fler till att delta!

Om du inte redan har anmält dig till Run to India – gör det nu! Till kampanjsidan

Insamlingsansvarig
Saman Saidi

Svalorna IB har ett händelserikt år att se tillbaka på. Verksamhetsledaren Monica Erwér berättade utifrån årsberättelsen om de många positiva effekterna vårt arbete för med sig för utsatta och marginaliserade grupper i Indien och Bangladesh. Bland annat gläds vi för att programmet Empowerment and Food Sovereignty`s påverkansarbete har lett till att de näringsrika millets-grödorna nu blivit inkluderat i Indiens allmänna matdistrubitionssytemet. Det är en framgång för Svalornas kamp om en hållbar värld och också en framgång för de många marginaliserade grupperna som nu har större chans att livnära sig på sina traditionella kunskaper i att odla utan farliga bekämpningsmedel.

Den avgående ordförande Ulf Wilmenius citerade också årsberättelsen och talade om att när vi arbetar med fattigdomsbekämpning, miljö och social mobilisering så behöver man lära av det förgångna för att lyckas – att också ta med dessa kunskaper i arbetet framåt eftersom vi lever i föränderlig värld med ständiga utmaningar. Precis som årsberättelsen konstaterar, så behöver vi i all komplexitet leva här och nu för att bäst kunna höra och lyssna till gräsrötternas röster och göra dem hörda i en ganska kall och hård värld.

Styrelseledamoten och den sedan länge aktiva svalan Birgitta Göranson Iliste påminde om Svalorna IBs starka anknytning till gräsrötterna. Birgitta och Ulfs ord påminde mig om hur äkta Svalornas styrka är. Vi är en enad kraft – allt från de frivilligas viktiga arbete i second hand-butiken till kvinnan ute på landsbygden i Bangladesh. Vi arbetar i dialog och kämpar i vänskap tillsammans för att ta det gemensamma ansvaret för vår planet och allas lika rättigheter.

Mötet diskuterade Svalornas oroande ekonomi som också organisationens revisor bekräftade. Men i dessa alarmrapporter präglades mötet ändå av en framtidstro. Med årets satsningar på fundraising och second hand-butiken så har kanske vår entusiasm och hårda arbete också börjat ge resultat? Den nedåtgående medlemskurvan har vänt, Svalornas medlemsantal ökar och vår tanke om återbruk lockar fler kunder.

Mötet avslutades med att Ida Svendsen och Sofia Silander inlevelsefullt och inspirerande berättade om sina upplevelser av sin tid som praktikanter hos Svalorna. Deras bilder och reflektioner förde mina tankar tillbaka till Indien och min egen tid där – som präglades av fantastiska möten, upplevelser och vänskaper. Kanske bidrog också den goda indiska maten som låg i magen till en känsla av tillfredställelse. För på årsmötet tydliggörs det som också Ida uttryckte: det är en ära att få vara en svala.

Katja Männer

I den lilla byn Kodangipatti i södra Indien bor Veerammal med sina två barn och flera barnbarn. De är alla bönder och försörjer sig enbart på jordbruk som deras enda levebröd.  Veerammal tillhör dalitgruppen Arunthathiyar, som liksom andra daliter anses vara utanför det kastsystem som fortfarande råder i Indien. Som en gåva från staten till dalitkvinnor, äger Veerammal och hennes familj 2 acre av mark som används till jordbruk. Veerammal blev änka 1984 vilket förvärrade hennes utsatta situation ytterligare då kastbaserade förolämpningar och trakasserier blev en del av vardagen.

Familjen blev nekade rätten till sin egen mark när personer från de högre kasterna hävdade att hennes mark tillhörde ett närliggande tempel. Trakasserierna blev till slut outhärdliga för hennes familj och de tvingades att flytta efter att de blivit utsatta för mordhot och Veerammal blivit misshandlad flera gånger. Polisen vidtog inga åtgärder trots att hon anmälde händelserna, men hon lyckades hålla sitt mod uppe och vann tillbaka marken ett år senare när hon själv gick till en lokal domstol. Men diskrimineringen och våldet slutade dock inte där och det blev en 25 år lång kamp för henne och hennes släktingar. Marken som var absolut nödvändig för deras överlevnad blev återigen tagen ifrån henne av de höglastiga och Veerammal blev nekad lantbruksarbete.

Svalornas samarbetsorganisation Evidence skickar ut så kallade ”fact finding missions” till platser där daliters rättigheter har blivit kränkta. Fakta och dokument om diskriminering, våld och kränkningar mot daliter samlas in och används sedan för rapporter, mediekampanjer och påverkansarbete. Genom Evidence arbete lyckades de hjälpa familjen och fem andra utsatta dalitfamiljer att kämpa mot kastdiskriminering, att kräva rättigheten till sin mark och att uppnå social rättvisa.

Evidence ingripanden inkluderade bland annat faktainsamling om illegal ”landgrabbing” och all annan dokumentation som kunde tänkas hjälpa de drabbade. De bidrog med support och utbildning till Veerammal. Rapporterna skickades till flera inflytelserika institutioner och aktörer. En begäran under Right to Information Act skickades till polisen i den närliggande statden Dindigul för att få reda på fallets dåvarande status.

Med hjälp av Evidence juridiska ingripande har Veerammal och fem andra familjer nu blivit ägare till 18 acre av odlingsbar mark efter 25 års lång kamp. Veerammal är nu optimistisk och säger att hon ser en ljusare framtid för människorna i hennes samhälle. Evidence har som en följd av detta fall startat ett kollektivt samarbete för att stärka dalitkvinnornas gemenskap men också för att skapa positiva uppfattningar om daliterna inom gruppen. Efter att de har krävt tillbaka sin mark så finns det fler möjligheter för dem att förbättra sina försörjningsalternativ och att bekämpa fattigdom.

Evidence står för mänskliga rättigheter och social rättvisa och organisationen har jobbat med daliters rättigheter sedan 2005. De vill lyfta fram daliters utsatta situation, genom att uppmärksamma och informera allmänheten om kastbaserad diskriminering. Deras arbete är enormt viktigt och har gjort stor skillnad för många daliter, precis som för Veerammal som nu har kunnat registrera de brott hon har utsatts för och som strider mot hennes mänskliga rättigheter.

Amanda Weidstam,
Praktikant på Svalornas kontor i Bangalore, Indien

Sabalamby Unnayan samity (SUS) är en av organisationerna i ACCESS-programmet, som bland annat arbetar för att främja kvinnors medverkan i de mansdominerade sfärerna i samhället, såsom ekonomiska, politiska och sociala sfärer.

Kohinoor, Program Manager för ACCESS-programmet inom SUS, berättar hur arbetet har gått såhär långt, och att det nu, sedan snart två månader tillbaka, finns fem kvinnogrupper i området Netrokona. De fem grupperna kommer tillsammans bilda en kommitté, som ska underlätta samarbetet och kunskapsdelandet mellan grupperna och SUS.

Några av de främsta problemen för kvinnor i Bangladesh är våld mot kvinnor, sexuella trakasserier och polygami – problem som oftast finns inom hemmet. Som en följd av det starkt patriarkala samhället försvarar många kvinnor de män som de är beroende av, och som orsakar de omständigheter de lever under. Kvinnan är beroende av mannen för sin sociala ställning, men också för äganderätt och entreprenörskap: Kvinnor äger inte mark, deras män gör det. Och det som kvinnor producerar säljer männen på marknaden. Den inkomst som kommer från kvinnornas egen produktion förfogar männen över, och de behöver inte fråga kvinnorna om råd hur den ska spenderas. Kvinnor har själva liten möjlighet till självständighet. Förtrycket av kvinnor ses inte som ett självklart problem för de kvinnor som lever under det, just för att det inte verkar finnas andra sätt att leva. Om man inte känner till sina grundläggande mänskliga rättigheter, hur ska man då kunna kräva dem?

Männens medgivande och medverkan är en viktig del av SUS programplan. Både männen och kvinnorna kommer ingå i en kommitté (Spouse Committee) tillsammans, eftersom arbetet med att stärka kvinnors position i samhället måste inbegripa männens förståelse och engagemang, likväl som kvinnornas.

Innan grupperna bildades tillfrågades kvinnornas respektive män; fäder, bröder, makar, om kvinnorna fick ingå i grupperna. Männen gav sin tillåtelse, och verkar ha insett att det behövs en förändring i hur samhället, och de själva, ser på och behandlar kvinnor.

Kvinnorna som utgör Nari Morcha i byarna Balaukanda och Anantapur berättade gärna om situationen i byn, hur de försörjer sig och deras relation till lokala makthavare, men vid frågan vad de själva ser som problem och vad de vill förändra svarar de först: ”Ingenting”. När frågan förklarats närmare börjar de i ökande tempo berätta om hur de utestängs från beslutsfattande i familjen, att de inte får röra sig utanför byn och att de inte är värda ens hälften mot män. Ett ord som de hela tiden återkommer till är ”värdighet”; de saknar värdighet i jämförelse med männen, och de ser det som deras främsta problem.

Nästa steg i ACCESS-programmet för SUS är att göra en bedömning av gruppernas kunskapsnivå och vilka behov de har. Utifrån den bedömningen kommer ett träningsprogram utformas och grupperna kommer ta del av utbildningar för att öka deras förståelse kring deras rättigheter och möjligheter.

Stina Johansson,
Praktikant på Svalornas kontor i Dhaka