Hur kommer det sig att fröindustrin består av fem företag som styr stora delar av den globala handeln och äger 30 procent av marknaden? Tar vi, och har vi möjlighet att ta, medvetna val som konsumenter när det gäller till exempel vete, bomull och gummi? Förstår vi vilka enorma konsekvenser industrin har för bönder i länder där grödorna odlas? Ida Svenden, praktikant på Svalornas kontor i Indien skriver om utmaningarna Indiens bönder står inför.
De senast 15 åren har närmare 200 000 bönder i Indien begått självmord. Detta som en konsekvens av skulder till de stora företagen, förstörda skördeår och dystra framtidsutsikter för marginaliserade och småskaliga bönder. Under Världshandelsorganisationen WTO:s Uruguay-möte 1994 slöts ett avtal, Trade Related Intellectual Property Rights Agreement. Avtalet medförde att intellektuella rättigheter etablerades och med detta kom också möjligheterna att lägga patent, skapa copyright och äga utvecklingen av en produkt internationellt. Bland annat har företaget Monsanto patent på sojabönor, något som orsakar att de styr över hur grödorna regleras på marknaden, och hur sojabönor ska utvecklas när det gäller till exempel genmodifiering (GM). Med stora multinationella företags dominans på marknaden har det blivit omöjligt för många bönder i syd att upprätthålla sin egen produktion, eftersom de tvingas köpa både fröer och bekämpningsmedel av samma företag. Dessa fröer ger ofta inte mer än ett års skörd, och förstör böndernas traditionella mångfald av grödor. Bönderna måste därför varje år komma tillbaka till företagen för att köpa fröer.
Många menar att genmodifierad teknologi kan ge möjligheter för ökad matproduktion i länder där det är brist på mat och det råder utbredd fattigdom. Det vi ser är dock en nedgång i matsuveräniteten och inkomst hos de fattiga småskaliga bönderna. Monsanto, som de senaste 20 åren har varit dominerande i Indien, är det ledande företaget för framställning av bekämpningsmedlet Bacillus Thuringiensis (BT). BT har från början använts av bönder världen över, men i ett reglerat bruk. BT är en organisk bakterie i jorden som efter behandling kan göra skörden resistent mot pest och vissa typer av larver. Monsanto korsade BT med bomullsfrön så att grödan i sig själv har blivit resistent mot skadedjur och pest (speciellt bollworm som var mycket utspridd i USA). Denna korsning skulle medföra att man inte skulle behöva bespruta fälten, något som i Indien dock har haft motsatt effekt. Pest och skadedjur i Indien är inte exakt likadana som i USA, där korsningen med BT framställdes. BT har i Indien därför inte haft den inverkan på skadedjur som Monsanto förespråkade, men däremot har en del av skadedjuren och pesten skapat en resistens mot BT. Man måste därför bespruta grödorna med mer kemikalier, vilket lett till att bönderna tvingas köpa ännu mer av företagets produkter. Mångfalden av olika grödor, vilket ger en säker skörd, är borta och bönderna sitter kvar med enorma skulder. Flera kritiker menar därför att dessa stora företag dödar den naturliga biodiversiteten och skapar förödande konsekvenser för bönder.
Det har skett ett skifte i jordbruket från food crops till cash crops. Food crops innefattar varierade grödor som ger mat som kan säljas och konsumeras av bönderna, medan cash crops oftast innebär att bönderna endast odlar ett fåtal grödor för export. Bönderna har tappat sin matsuveränitet och blivit beroende av företagen. De stora multinationella företagen har kommit med erbjudande där de småskaliga bönderna kan ta del av deras GM- grödor, och i vissa tillfällen sälja tillbaka skörden till företagen. Dock har företagen skapat omöjliga villkor för böndernas ekonomi. 1991 betalade bönderna i Indien mindre än 50 kronor för 450 gram hybridfrön. Efter Monsantos GM- industrialisering i Indien, låg priset 2004 i genomsnitt på 240 kronor för 450 gram GM- frön – summor en fattig bonde i Indien helt enkelt inte har råd att betala.
Aktivisten och forskaren Sainath visar att det mellan 1997 och 2007 har begåtts mer en 180 000 självmord bland bönder i Indien. Detta är en konsekvens av höga skulder till företag, förstörda skördar och en omöjlig utsikt för böndernas suveränitet och livsvillkor. Detta har medfört psykologiska svårigheter, samt satt bönderna i en situation där de inte ser någon utväg från skulder och tillbakagången i jordbruket. Dessa förhållanden tros vara de bakomliggande faktorerna till självmorden, men är inte något som kommer fram i den officiella statistiken. Skörden förstörs antingen av pest, skadedjur eller av falska fröer som säljs genom den olagliga marknaden och inte ger skörd. Företagen förnekar att det finns en koppling mellan företagen och självmorden. Aktivister som Shiva, Sainath och Stone har dock skrivit välbaserade texter som visar tydliga kopplingar mellan självmorden och utvecklingen inom jordbruket mot ett större beroende av multinationella företag När bönder begår självmord utlämnar staten en kompensation till offrets familj på 2000 dollar. I vissa sammanhang har det begåtts självmord baserat på kompensationen som familjen till offret får av staten, dock finns flera tillfällen när familjen inte får kompensation, utan den går till företagen som betalade av skulder. Det har visat sig att många bönder tar sitt liv genom att svälja bekämpningsmedel som företagen producerar. De stater i Indien som är hårdast drabbade är Maharashtra, Andhra Pradesh, Karnataka, Madhya Pradesh och Chhattisgarh. I dessa delstater har två tredjedelar av alla självmord begåtts. Många av dem som begår självmord är cash –crop-bönder som odlar exportgrödor som bomull, socker och gummi. Även om självmorden och fördärvandet av biodiversiteten är ett faktum, är vissa delstater fortfarande mycket positiva till GM-grödor från de stora företagen. Exempelvis kan vi se hur man nu importerar GM grödor från företaget Monsanto och förespråkar en utveckling inom majsindustrin.
Är vi i Sverige medvetna om vilken makt dessa företag har över bönder i syd? Monsanto finns i 81 länder på alla kontinenter i hela världen, inkluderande Norge, Sverige och Danmark. Vet vi vilka företag som använder avkastningen som dessa fröer / grödor producerar, och vilka produkter som utvecklas på bekostning av fattiga bönder i länder som Indien?
Ida Svendsen
Praktikant, Svalornas kontor i Indien
