Vem äger kunskapen?

Skrivet av Praktikant

De senaste decennierna har kunskaperna inom jordbruksfrågor alltmer förskjutits från folket till politiker och företag. Uråldriga traditioner har trängts undan till förmån för patenterade grödor och dyra kemiska bekämpningsmedel. Men på den indiska landsbygden bubblar politiska motkrafter.

60-talet blev startskottet för den Gröna Revolutionen och en helt ny kunskapsera var född. Nu mekaniserades jordbruket alltmer och breda satsningar lades på storskaligt jordbruk med grödor som genererade hög avkastning, såsom ris och vete. Konstbevattning, kemisk besprutning och kvävebaserade gödslingsmetoder infördes för att mätta en snabbt ökande befolkning. Madhuri Krishnaswamy är aktivist och kämpar för matsuveränitet i Indien. Hon har en cynisk syn på effekterna av den Gröna Revolutionen.    – Vi vet alla hur bönderna blev hjärntvättade. ”Odling är till för business, inte för magen”, blev en slogan, säger hon.

Priset för revolutionen blev i många fall just… priset. Många småskaliga bönder skuldsatte sig för att ha råd med dessa nya framtagna produkter som lovade guld och gröna åkrar. I delstaten Telangana (tidigare Andrah Pradesh) tar varje år tusentals skuldsatta bönder livet av sig efter att ha drabbats av missväxt. Satsningar på monokulturer med cash crops (grödor framtagna för marknaden såsom vete, ris och sockerrör) innebär en större utsatthet om skörden drabbas av torka eller missväxt. Då slås hela skörden ut, till skillnad från en diversifierad åkermark, där några grödor alltid överlever och jordbrukaren kan livnära sig själv, även om skörden inte genererar någon ekonomisk vinst.

Den indiska regeringen har länge drivit på utvecklingen av monokulturer med cash crops i form av the Public Distribution System (PDS). Detta innebär att de fattigaste indiska medborgarna får köpa vissa grödor till ett subventionerat pris. Även kemiska bekämpningsmedel och konstbevattning subventioneras. PDS har länge enbart inkluderat cash crops, trots att en utbredd odling av dessa grödor har inneburit negativa effekter på jordar och vattentillgångar. Nu börjar man inom civilsamhället att tala om en ny våg av grön revolution – en ”tyst revolution”, som syftar till att ta tillbaka makten över kunskapen.

Redan under 90-talet föddes konceptet ”matsuveränitet”, som inte bara handlar om självförsörjning utan även om länders och folks rätt att själva bestämma över sin egen matproduktion och konsumtion. På Deccan Development Society (DDS) i Telangana arbetar man med att bevara och utveckla agroekologiska jordbruksmetoder, vilka grödor som lämpar sig bra för vilken typ av jord och hur vi kan gödsla och bekämpa skadedjur med naturliga metoder. DDS arbetar även med politiskt påverkansarbete och bjöd i oktober in representanter från civilsamhället till en nationell konferens. Bland annat deltog Shalini Bhutani, rättsexpert och juridisk rådgivare. Hon talade om patenterade fröer, patenterad kunskap och ett havererat handelsrättsligt system.

– Västländer agerar som om de har exklusiv rätt till grödor och fröer, vilket är oacceptabelt. Det handlar om hela synen på rättigheter och makt; vem som får vad, när och hur. Och makten måste föras tillbaka till jordbrukarna, avslutade hon.

Text och foto: Caroline Nordvall, praktikant hos Svalornas partnerorganisation Deccan Development Society under höstterminen 2015

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

*

You may use these HTML tags and attributes: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>