World Court of Women 2015

Skrivet av Praktikant

Den 16 november samlades feminister och fredsaktivister i Bangalore för konferensen World Court of Women Against War, For Peace. Syftet var att synliggöra det våld som världens kvinnor och andra utsatta grupper utsätts för. Särskilt fokus läggs på att ge en röst åt perspektiv som vanligtvis inte syns i den offentliga debatten. Årets talare kom från bl. a. Indien, Sri Lanka, Afghanistan, Irak, Iran, USA och Palestina.

Denna konferens anordnas vartannat år av Women in Black, en rörelse som arbetar mot våld och militarisering i ett stort antal länder. Årets organisatörer var Women in Black India och organisationen Vimochana, som arbetar mot alla former av kvinnovåld. Svalorna Indien Bangladesh bidrog med finansiering för konferensen.

World Court of Womens upplägg har symboliska likheter med en rättegång. En mängd talare ger vittnesmål om olika typer av orättvisor och kränkningar av kvinnors rättigheter. En jury ger sedan en dom, en sammanfattande analys av de globala problem som lyfts under dagen.

Det genomgående temat för konferensen var “kvinnor mot krig och krigen mot kvinnor.” Inom dessa ramar togs vitt skilda ämnen upp. De indiska talarna tog bl. a. upp hustrumisshandel, våldtäkt, diskriminering av daliter och transpersoner, konflikterna i Kashmir och nordöstra Indien, kärnkraft och fördrivning av lokalbefolkning.

Ett tema som präglade många vittnesmål var kritik mot utvecklingstänk som inte utgår från de fattigas perspektiv. Det rådde enighet om att utvecklingstankar som fokuserar på tillväxt, modernisering och utländsk investering orsakar skada. Ett exempel på detta är hur ofta ”utvecklingsprojekt” såsom byggande av dammar, kraftverk och gruvor också innebär att fördriva fattig och marginaliserad lokalbefolkning för att kunna exploatera deras mark.

Shiv Vishvanathan vittnade om denna “development displacement” som skapat miljontals flyktingar i Indien. Dessa gruppers förlust av sina hem, lokalsamhällen, försörjningsmöjligheter, traditioner och språk beskriver han som ett blodlöst folkmord. Shobha Raghuram poängterarde i sitt tal vikten av att kämpa för en annan sorts utveckling – feministisk, hållbar utveckling som faktiskt gynnar fattiga människor.

Aktivister från Tamil Nadu beskrev sin kamp mot att få kärnkraftverk och uraniumgruvor
placerade i sina lokalsamhällen. “New Delhi har ingen rätt att komma till våra byar och sätta upp dessa projekt. Vem ska utveckling tjäna?” Lokalbefolkning med farhågor om säkerhet och miljöpåverkan bemöts med oförståelse; “vill ni inte ha utveckling?”

Juryn slog fast att för att lyckas åstadkomma förändring i världen behöver vi samarbeta över alla gränser, lyssna på och lära av de förtryckta och sätta fattiga människors perspektiv främst. Alla typer av vapen och militarisering fördömdes som uttryck för terrorism och bidragande till våld mot kvinnor.

Internationella organ som FN, Världsbanken och IMF fick skarp kritik. FN:s säkerhetsråds resolution om kvinnors inkluderande i fredsprocesser ansågs dock vara ett stort framsteg.

Trots mängden nedslående och skrämmande nyheter från världens alla hörn var detta i grunden ett positivt evenemang som byggde solidaritet och kämpaglöd. Det gjordes plats för poesi, dans, hopp och framtidstro. Juryns slutsatser utgjorde en uppmaning att tillsammans bygga något vackert, en stark kvinno- och fredsrörelse som kan bekämpa orättvisor. Som aktivisten Ruth Manorama uttryckte det i sitt vittnesmål om daliters kamp för värdig behandling: “Vi måste förvandla vår smärta till styrka.”

Text och foto: Anna Henriksson,  praktikant på Svalornas kontor i Bangalore, Indien

 

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

*

You may use these HTML tags and attributes: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>