Under 1950-talet börjar Sverige sakta få upp ögonen för omvärlden och med det också de stora skillnader som råder mellan olika länder. Detta gäller även Suzanne Sandberg och Dagny Arbman (på bilden) som 1959, med inspiration av den franske Emmaus-grundaren Abbe Pierre, startar föreningen Svalorna. Idén om att arbeta tillsammans med de mest utsatta för att avskaffa orsakerna till fattigdom och diskriminering slår an hos många och verksamheten växer snabbt när fler ansluter.

Föreningen utvecklas till de två svenska sektionerna; Peru-sektionen i Stockholm och Indien-sektionen i Lund. Dessa två sektioner kom med tiden att utvecklas till två separata föreningar men med ett fortsatt samarbete.

Arbetet i Indien kommer tidigt att koncentreras till ett område i och kring staden Madras, idag Chennai. I slumområdet Cherian Nagar i utkanten av staden etablerar Svalorna tillsammans med områdets invånare ett flertal projekt som ska skapa arbeten och möjligheten till en inkomst.

Under åren startas textilverkstäder, träsniderier, och lokala center med daghem för ensamstående mödrar och med vuxenutbildning på kvällarna. Dessa lokala center ska även fungera som mötesplatser för invånarna, och i ett av dem öppnas också en mindre klinik med indiska läkare som bland annat ger råd om familjeplanering.

Under 60-talet inleder Svalorna sitt arbete i byn Thaiyur söder om Chennai, i södra Indien. Arbetet koncentreras till en del av samhället där områdets daliter (s.k. kastlösa) har förpassats. Levnadssituationen för daliterna i byn är undermålig och tillsammans startas projekt med kooperativt ekologiskt jordbruk och boskapsskötsel. Arbetet kommer senare att också inbegripa insatser för utbildning och hälsovård i området, något som också kom att få stöd av det lokala styret.

I och med arbetet i Thaiyur blev ett hållbart och ekologiskt jordbruk, med ett tydligt lokalt ägandeskap, en viktig del i Svalornas framtida arbetssätt. Samarbetet kom att leda till ett flertal avknoppningar och nystartade lokala och självständiga organisationer, varav ett flertal fortfarande är verksamma idag.

Under 70-talet börjar Svalorna stötta ett flertal miljörörelser som kämpar för att bevara naturområden från exploatering. En av dessa är Chipko-rörelsen som får mycket uppmärksamhet då de lyckas stoppa en planerad avverkning genom att krama träden och på så sätt hindra maskinerna.
Svalornas arbetar nu aktivt med att öka stödet för organisationerna och koppla samman dem med andra organisationer runt om i världen. Med detta fördes trädkramarna också in i det svenska medvetandet och utbytet mellan miljögrupper och organisationer kom att leda till många givande samarbeten. För Svalorna blev detta starten på ett ihållande miljöarbete.

Svalornas fortsätter att utveckla miljöarbetet och börjar nu stötta den nybildade indiska miljörörelsen Save the Western Ghats. Rörelsen kämpar för ett bevarande av bergskedjan Western Ghats, som sträcker sig längs Indien sydvästra sida, och som på flera håll hotas av skövling, gruvbrytning och annan exploatering. I bergskedjan lever flera olika urfolk som är beroende av naturen för att bevara sin kultur och försörjning. Samarbetet med grupperna i Western Ghats blir för Svalorna en viktig punkt i det framtida arbetet för urfolks rättigheter.

Tillsammans med våra partnerorganisationer har Svalorna utvecklats mycket under de gånga 60 åren. Vårt arbetet har lett till att fler har kunnat kämpa för sina rättigheter och med det skapa ett bättre liv för sig själva och kommande generationer. Men fattigdom och diskriminering är fortfarande vardag för många, och med en ökande fundamentalism och ett krympande demokratiskt utrymme så är det extra viktigt med ett starkt civilsamhälle som med starka röster som kan stå upp mot de som förtrycker andra. Därför kämpar vi tillsammans vidare för en jämlik, rättvis och hållbar värld.