Svalornas mål har alltid varit det samma – att kämpa tillsammans med de som har det svårast för att avskaffa orsakerna till fattigdom och diskriminering. Följ med i några viktiga nedslag i vår över 60 år långa historia.

1959

Sverige får upp ögonen för världen

Under 1950-talet börjar Sverige sakta få upp ögonen för omvärlden och med det också de stora skillnader som råder mellan olika länder. Detta gäller även Suzanne Sandberg och Dagny Arbman (på bilden) som 1959, med inspiration av den franske Emmaus-grundaren Abbe Pierre, startar föreningen Svalorna. Idén om att arbeta tillsammans med de mest utsatta för att avskaffa orsakerna till fattigdom och diskriminering slår an hos många och verksamheten växer snabbt när fler ansluter.

Föreningen utvecklas till de två svenska sektionerna; Peru-sektionen i Stockholm och Indien-sektionen i Lund. Dessa två sektioner kom med tiden att utvecklas till två separata föreningar men med ett fortsatt samarbete.

1960

Pionjärvolontärer får ett tufft liv

Svalornas arbete går till början ut på att ta kontakt med lokala representanter och att sedan skicka volontärer med specifika kunskaper som i sin tur kan vara med och bygga upp arbetet på plats. Situationen för en volontär är påfrestande på många sätt och de har ett relativt tufft liv där de lever och arbetar tillsammans med lokalbefolkningen. En volontär förväntas att stanna i minst 18 månader och endast resan dit, som för många sker med båt, är i sig en stor utmaning.

1962

Arbetet i Indien startar

Arbetet i Indien kommer tidigt att koncentreras till ett område i och kring staden Madras, idag Chennai. I slumområdet Cherian Nagar i utkanten av staden etablerar Svalorna tillsammans med områdets invånare ett flertal projekt som ska skapa arbeten och möjligheten till en inkomst.

Under åren startas textilverkstäder, träsniderier, och lokala center med daghem för ensamstående mödrar och med vuxenutbildning på kvällarna. Dessa lokala center ska även fungera som mötesplatser för invånarna, och i ett av dem öppnas också en mindre klinik med indiska läkare som bland annat ger råd om familjeplanering.

1965

Rättvis handel skapar arbeten

Satsningen på textil och träsnide i Cherian Nagar blev starten en långvarig försäljning av fair trade-produkter i Sverige. Möjligheten att sälja produkterna i Indien under denna tid var liten, så volontärer börjar att ta med sig det som producerats när de reser hem för att sälja det i Sverige.

Försäljningen växer och Svalorna är en av de aktörer som nu öppnar upp svenskarnas ögon för rättvis handel eller s.k. fair trade. Svalorna blir en del av det Fair trade-nätverk som växer fram och börjar nu sälja produkter till andra svenska butiker. I Göteborg startar Svalorna även en ny lokalförening som öppnar en butik på Linnégatan, med försäljning av fair trade-produkter från Asien, Afrika och Latinamerika.

1966

Jordbruk för de mest utsatta

Under 60-talet inleder Svalorna sitt arbete i byn Thaiyur söder om Chennai, i södra Indien. Arbetet koncentreras till en del av samhället där områdets daliter (s.k. kastlösa) har förpassats. Levnadssituationen för daliterna i byn är undermålig och tillsammans startas projekt med kooperativt ekologiskt jordbruk och boskapsskötsel. Arbetet kommer senare att också inbegripa insatser för utbildning och hälsovård i området, något som också kom att få stöd av det lokala styret.

I och med arbetet i Thaiyur blev ett hållbart och ekologiskt jordbruk, med ett tydligt lokalt ägandeskap, en viktig del i Svalornas framtida arbetssätt. Samarbetet kom att leda till ett flertal avknoppningar och nystartade lokala och självständiga organisationer, varav ett flertal fortfarande är verksamma idag.

1972

Ett nytt land kommer till

Efter att Bangladesh, då Östpakistan, utropat sig självständigt från Pakistan utbryter ett nio månader långt självständighetskrig. I efterdyningarna av kriget uppenbarar sig en mycket grym och makabert bild där byar mer eller mindre rensats på män och äldre pojkar. I detta skede bestämmer sig Svalorna för att starta upp arbete i det nybildade landet, och det inleds i en by vid namn Thanapara.

Svalornas skickar volontärer som kan lära ut sömnad, garvning och textilproduktion till de många kvinnor som är i ett desperat behov av en inkomst. I samarbete med den nu nystartade lokala organisationen startas även ett dagis, en skola och ett hälsocenter i byn.

1979

Trädkramarna och en växande miljörörelse

Under 70-talet börjar Svalorna stötta ett flertal miljörörelser som kämpar för att bevara naturområden från exploatering. En av dessa är Chipko-rörelsen som får mycket uppmärksamhet då de lyckas stoppa en planerad avverkning genom att krama träden och på så sätt hindra maskinerna.
Svalornas arbetar nu aktivt med att öka stödet för organisationerna och koppla samman dem med andra organisationer runt om i världen. Med detta fördes trädkramarna också in i det svenska medvetandet och utbytet mellan miljögrupper och organisationer kom att leda till många givande samarbeten. För Svalorna blev detta starten på ett ihållande miljöarbete.

1980

Från volontärer till civilsamhälle

Med lärdomar från samarbeten i närmare 20 år kom Svalornas arbete att utvecklas mycket under 80-talet. Många av de utsända volontärerna började fundera på sin egen roll i arbetet och det stod nu klart att Svalorna endast ska stötta lokala organisationer, istället för att driva egna projekt. Samarbeten startades upp med ett flertal lokala organisationer där gemensam mobilisering, ekologisk odling och utbildning blev övergripande teman. Arbetet kom även att innefatta stöd till facklig organisering och produktions-kooperativ. Förändringen blev en milstolpe i Svalornas sätt att stötta det lokala civilsamhället - något som idag är en grundpelare i Svalornas arbete.

1986

Bergen skriker för urfolkens rättigheter

Svalornas fortsätter att utveckla miljöarbetet och börjar nu stötta den nybildade indiska miljörörelsen Save the Western Ghats. Rörelsen kämpar för ett bevarande av bergskedjan Western Ghats, som sträcker sig längs Indien sydvästra sida, och som på flera håll hotas av skövling, gruvbrytning och annan exploatering. I bergskedjan lever flera olika urfolk som är beroende av naturen för att bevara sin kultur och försörjning. Samarbetet med grupperna i Western Ghats blir för Svalorna en viktig punkt i det framtida arbetet för urfolks rättigheter.

2000

Ett långsiktigt och hållbart arbete

Under 2000-talet utvecklas Svalornas arbete med enskilda projekt till mer övergripande och långsiktiga program. Med vetskapen att fattigdom och diskriminering kan ha många orsaker så syftar det nya programmen till att bearbeta flera av dessa samtidigt.

2013 fasar Sverige ut sitt s.k. bilaterala bistånd till Indien, ett bidrag som getts direkt till den indiska staten sedan 1953. Efter detta kanaliseras stödet från Sverige istället främst genom civila samhällsorganisationer, däribland Svalorna. Svalorna bygger nu upp en ny typ av kunskap där allt mer arbete stöds av Sida och Forum Syd, nu Forum Civ.

Idag

Civilsamhället är nyckeln till förändring

Tillsammans med våra partnerorganisationer har Svalorna utvecklats mycket under de gånga 60 åren. Vårt arbetet har lett till att fler har kunnat kämpa för sina rättigheter och med det skapa ett bättre liv för sig själva och kommande generationer. Men fattigdom och diskriminering är fortfarande vardag för många, och med en ökande fundamentalism och ett krympande demokratiskt utrymme så är det extra viktigt med ett starkt civilsamhälle som med starka röster som kan stå upp mot de som förtrycker andra. Därför kämpar vi tillsammans vidare för en jämlik, rättvis och hållbar värld.

Foton: Anita Andersson, Björn Therkelson, Tord Hubert, Maria Persson, Troy Enekvist, Birgitta Göransson-Iliste, Lovisa Arnmarker.