Bodils handdukar gjorde succé: ”Gamla textilier har så mycket att berätta!”

Text: Janna Li Holmberg Foto: Bo Håkansson. Ur Hemmets Journal 2021:21

Mattrasor, brodyrer, bollfransar och gagnefkrus. Efter ett helt liv av handarbete saknades ingenting i Bodil Heds gömmor. Men pandemin och vintermörkret hade bestulit henne på inspiration. Det var då en vän kläckte en lysande idé som väckte Bodils skaparlust på nytt. 

Bodil Hed har ägnat sig åt textilt skapande hela sitt liv. Vävning, färgning, sömnad och broderi – hon är väl bekant med många tekniker. Under sina 81 år på jorden har hon hunnit samla på sig en mängd material. Skåpen hemma i lägenheten dignar av arvedukar, stuvbitar och annat som kommit till henne under livets gång. Vackra textilier som hon bara inte kunnat göra sig av med.

– Allt man sparar är ju ett minne av en specifik plats, person eller händelse. Det finns ju en historia bakom allt men man tänker sällan på det.

I vanliga fall brukar hon ägna sig mest åt vävning under sommarmånaderna. Då lämnar hon lägenheten i Göteborgs innerstad och flyttar ut till sin kolonistuga. Där har hon två små hus på tomten, varav det ena fungerar som ateljé. Där står vävstolen, som hennes bortgångne man en gång snickrat åt henne, och mycket av hennes textila material.

– När pandemin slog till förra våren kunde jag vara på kolonin, väva och jobba i trädgården och prata med grannarna över staketet. Men så kom andra vågen och jag satt isolerad i lägenheten. Usch, vad livet kändes tungt och meningslöst då.

Plötsligt fanns behov
Men en dag i mörkaste november ringde telefonen. Det var den goda vännen Cecilia Jonsson. De hade lärt känna varandra genom Cecilias forskningsprojekt om Sveriges första volontärer för organisationen Svalorna. Bodil Hed var en av de som arbetat i Indien för organisationen på 1960-talet och blev intervjuad av Cecilia Jonsson. Genom arbetet kom de att bli goda vänner. Men nu var det pandemi och novembermörker och Bodil uttryckte sin leda och brist på inspiration. Men då kläckte den 35 år yngre vännen en lysande idé. Svalornas loppis i Lund hade nämligen upplevt en ökad efterfrågan på hemtextilier. Bodil skulle ju kunna skapa vackra handdukar av alla sina stuvbitar. De skulle kunna säljas på Svalornas loppis, där intäkter går till olika internationella hjälpinsatser.

– Tidigare hade det känts meningslöst att sitta och sy eftersom ingen ändå frågade efter det. Men nu fanns det plötsligt ett behov. Jag skulle göra något som kom till användning.

Sagt och gjort. Bodil började inventera sin skattkista av handvävda drälldukar, sicksackband, trådknappar, snedremsor och spetsar. Nu skulle de äntligen få nytt liv. Bodil skred till verket och började sy vackra handdukar med fina detaljer. Några goda vänner fick höra talas om projektet och skänkte ännu mer material. Äntligen fick dagarna mening och under två veckor skapade hon 60 handdukar av återanvänt material. Cecilia Jonsson lät tillverka vackra etiketter med porträttfoto på Bodil och en logotype med orden Remake by Bodil – ”Omskapad av Bodil”. Lagom till julhandeln, kunde Bodil leverera sina handdukar till Svalornas loppis i Lund. De vackra handdukarna, perfekta som julklappar eller gåbort-presenter, sålde slut på ett litet kick.

– Det har varit fantastiskt roligt att få möjlighet att återanvända mina textilier och se att de kommer till nytta och användning. Plötsligt blev livet värt att leva igen!

Många textila minnen
Till de flesta handdukarna hör också en vackert handskriven etikett med några meningar om textiliernas historia. Det gör varje handduk personlig och unik. Under arbetets gång väcktes nämligen även minnen till liv hos Bodil. Både minnen av olika textila tekniker och kring textiliernas personliga historia. Som exempelvis knapparna till forna livstycken.

– Alla i min generation har väl minnen av livstycken, de klädesplagg som höll de långa strumporna uppe. De där knapparna irriterade ständigt huden under resåren. När en vän till mig skulle få tbc-sprutan fick hon den precis under strumpebandet. Såret blev infekterat av den skavande resåren och som minne har hon fortfarande ett tre centimeter stort ärr.

Nu pryder knappar från livstycken vackra handdukar. En annan handduk skapades av ett handvävt tyg med gåsögonbindning. När Bodil arbetade med den handduken drog hon sig till minnes hur hon fått tyget i sin ägo. – Det var ett fynd från Alingsås. Varje lördag under hela sommaren har man där en lång alléloppis längs Norra Ringgatan. Några andra handdukar är prydda med bårder som liksom alla andra tyger i handduksprojektet har sin egen historia.

– De har tillhört en kvinna i grannbyn till Österby där jag bodde som ung. Hon var ensam med sin son och de levde mycket försiktigt. Hon lappade och lagade till och med det som var lappat och lagat. När hon gick bort skulle alla hennes textilier köras till tippen men då fick jag ta hand om en del av det. Sedan dess har jag sparat bårderna och nu kom de äntligen till användning.

En del av handdukarna är tillverkade av linnetyg, som är ett minne från Bodils besök i Växbo linneväveri. De som köpte just de handdukarna på Svalornas loppis, fick genom de handskrivna etiketterna lära sig var de tillverkats. Andra handdukar har förgyllts med röda bollfransar.

Handdukarnas historia
– Också bollfransens historia kräver att bli berättad. När vi syskon skulle gå igenom mors hem efter hennes död, hittade jag bollfrans upplindad på en kartongbit. När jag nystade upp den fann jag en text med mors skrivstil. Där skriver hon att det är hennes syster Anna som gjort bollfransarna på beställning av en butik i Malmö.

Alla handgjorda textilier bär på en egen unik historia som bara väntar på att bli berättad. Genom Bodils handduksprojekt började historierna pocka på och veckla ut sig för hennes inre. De handskrivna etiketterna tillförde varje handduk en personlig historia. Men utrymmet tillät bara några få rader och historierna bakom varje textil var ofta längre än så. Hur skulle Bodil kunna ge dem sin välförtjänta plats? När handduksseten var levererade och klara, påbörjade hon därför ett nytt projekt. Hon har alltid varit glad för att skriva och uttrycka sig i ord. Nu satte hon sig ned och skrev historierna bakom delar av det material hon använt sig av i handduksprojektet. Resultatet blev en liten skrift med namnet Tvätta händerna, håll av …. Skriften innehåller fotografier på de olika handdukarna, inklistrade material och små personliga berättelser om deras tillblivande och materialens historia.

– När jag jobbade med handdukarna insåg jag att det finns så mycket som jag skulle vilja berätta för mina döttrar om deras historia. Men sällan har man tiden att sitta ned och verkligen berätta. Det här blev mitt sätt att dokumentera anekdoter från vår historia.

Efter lite hjälp med det tekniska, finns skriften nu klar för den som vill läsa. Och skrivandet har gett blodad tand. Just nu ägnar sig Bodil åt att gå igenom sina dagböcker från 1970-talet. Kanske kan det bli en ny skrift eller rent av en bok baserad på de dagböckerna. Dessutom är våren i antågande.

– Nu längtar jag efter kolonistugan och vävstolen. Där finns det alltid någonting att göra, säger Bodil.