Monsoon in Dehradoon

Åskan måste bo i Himalaya för den rullar ned för Rajpur Road som en dundrande gud. I natt väntas det regna trettiosex millimeter över Dehradun. För två dagar sedan lämnade jag den trettiotre grader fuktiga huvudstaden och inneslöts i stället i tjugofemgradiga molnmassor när jag kom med morgontåget från Delhi. Monsunperioden närmar sig sitt slut.

Dehradun är en ganska liten stad, i alla fall jämfört med många andra indiska städer av samma dignitet, men den är grön och ligger fången mellan de mäktiga floderna Ganges och Jamuna. Mitt i staden står The Clock Tower. Härifrån drar sig Rajpur Road upp nordost till den tidigare brittiska bergsstationen Mussoorie—en stigning på 1200 meter. På vägen, strax före det lilla samhället Rajpur som domineras av tibetanska munkar som flyttat med His Holiness Dalai Lama, svänger Manto av med minibussen vi åker i. Manto är chef för SOPHIA, en av Svalornas två partnerorganisationer inom Agency and Forest Rights-programmet, och tillika chef för mig som praktikant.

SOPHIA:s kontor är en fin lägenhet, längst ned på tvärgatan, på andra våningen i ett stiligt hus med persikofasad. Här jobbar Manto och Reena och stundtals kommer Moneesh och Nazim på besök. Reena sköter ekonomin och Moneesh och Nazim är SOPHIA:s fältassistenter som ofta är ute i skogen med Van Gujjarerna—de buffelherdande nomaderna som SOPHIA jobbar för.

Dessutom är Oscar här. Oscar är precis som jag praktikant och gör precis som jag praktik inom masterprogrammet i humanekologi i Lund. Utan att det var meningen hamnade vi i samma lägenhet i en stad mellan västra Himalayas utlöpare.

Igår promenerade vi de tjugo minuterna ned till centrala Dehradun och åt middag när mörkret lagt sig. Chicken tikka och garlic naan. Plötsligt, från ingenstans, öppnar sig himlen och molnen faller ned över Dehradun. Vi lyckas ta oss in i en ledig autorikshaw men kommer ändå hem till SOPHIA:s kontor, där vi bor än så länge, våta så vi kan kramas ur.

I morse läser vi i Times of India att tjugonio människor dött och trettiofem saknas efter att dussintals hus kollapsat i byar längre upp i bergen. Skyfallet kom i gryningstimmarna medan de låg och sov.

Våra våta skjortor känns plötsligt ganska lätta att bära.