The Madurai Experience

Del I – att kastas in i en ny kontext

Första dagen på Evidence kontor i Madurai börjar vi som de andra anställa och läser nyhetstidningar. Jag får The Times of India i mina händer. Innan jag ens hunnit igenom halva tidningen har jag läst fyra artiklar om diskriminering, övergrepp och mord. Rubrikerna lyder: “Here menstruating women are not allowed to be home”, “Dalit man murder…”, “Court blasts tardy in woman missing case” och “Decomposed body of woman found”.

Efter en kort stund försvinner två av de anställda. De ska ut på så kallat fact finding och intervjua vittnen från nattens stora händelse – en dalit har blivit mördad i staden på grund av sin relation till en kast-hindu. Vi har knappt varit på kontoret i en timme när de mänskliga rättighetskränkningar som vi förberett oss på drabbar mig som ett slag i ansiktet.

Den andra dagen hålls ett möte på kontoret för dalitkvinnor från hela regionen. De har kommit för att diskutera de problem som de själva ser i sina samhällen och hur de ska kunna arbeta för att motverka dessa. Mötets ordförande ber deltagarna att identifiera problematiken i sina respektive distrikt och rummet fylls med röster. Från olika håll ropas; “inter-cast marriage”, “child marriage”, “domestic violence”, “sexual harassment”, “discrimination in the schools”…

En kvinna berättar att deras barn inte tillåts ha skor på sig när de går till skolan och att de yngre barnen måste ha med sig egna tallrikar till förskolan. Daliter anses smutsiga och får inte äta från samma tallrikar som de andra. En annan kvinna berättar att de i hennes by inte får sitta bredvid kast-hinduerna på bussen. En tredje kvinna förklarar att deras flickor utsätts för sexuella trakasserier i skolan och så fortsätter det.

Situationen käns hopplös men i lokalen finns ett femtiotal kvinnor som bestämt sig för att inte acceptera den. När de sedan diskuterar hur de skall organisera sig och arbeta mot problemen deltar precis alla engagerat och med full kraft. Kontoret fullkomligt vibrerar av energi och jag ser listor med förslag och strategier bli längre och längre.

I slutet av dagen när mötet avrundas och deltagarna beger sig tillbaka till sina byar är jag så inspirerad. Jag känner lite hopp och är fylld med energi inför tiden som kommer.