Äventyr från storstad till landsbyggd

Efter att jag varit i Chennai hos Women’s Collective i två dagar fortsatte äventyren till en av organisationerna de arbetar med, Bommanur Society For Village Development, som ligger utanför Dharmapuri i Tamil Nadu. Alltså de 3 kommande dagarna var några av mina absolut bästa dagar i Indien, kanske i livet? Det var bara HELT fantastiskt att lämna storstaden bakom sig, få möta upp Mafaye, Elin och Kristina och ta del av magiska äventyr, nya människor och lära mig om jordbruk – något jag kunde väldigt lite om. Dagen det var dags för avfärd gick jag upp kl.5 på morgonen och på grund av ett missförstånd fick jag sitta i hotellreceptionen i två timmar innan Saranya kom och mötte upp mig. När jag först kom till receptionen var det fortfarande natt och kolsvart ute och jag såg hur Chennai sakta vaknade till liv. I receptionen frågade de om jag ville ha kaffe tre gånger och jag såg när alla olika morgontidningar levererades. Att sitta helt redo med sin packning, se hur dagen gryr och inte veta något mer om hur dagen kommer bli är en speciell känsla. Jag älskar det. Det enda jag visste var att en kvinna vid namn Saranya skulle möta upp mig på morgonen och att jag 7 timmar senare, på något sätt, skulle vara på plats med resten av praktikanterna i Dharmapuri och att vi under några dagar skulle få träffa kvinnor som arbetar med jordbruk. Det är häftigt att se hur alla praktiska detaljer på något vis löser sig längs med vägen, det blir aldrig som man tänkt sig och ofta blir det bättre. Som praktikant är man ständigt flexibel och öppen inför förändringar, ju mer man orkar ta för sig och fråga desto mer finns att upptäcka. Det bästa är att bara åka med och försöka njuta av allt som händer.

När jag äntligen återförenas med mina kära praktikantkollegor från DDS och vi satt oss ner på den första lokalbussen skulle det visa sig att Saranya skulle vara vår tolk under besöket och därav också följa med till Dharmapuri. Hon hade tidigare arbetat för Women’s Collective och hennes mamma Rajanoyeki är programkoordinator för den organisationen vi skulle träffa. Äventyret kunde börja. Framme i byn skulle Saranya senare öppna upp sitt hem för oss och bjöd på mat lagad av millets, hon visade oss runt bland hennes åkrar och förklarade hur hon började med kompost och organiskt jordbruk. För att de andra bönderna i byn skulle känna sig övertygade om att odla organiskt skulle vara mer framgångsrikt än med kemikalier, var hon tvungen att visa dem. Hon berättade att om de ska testa något nytt gör hon det först på sin åker och sen kan de andra bönderna själva få se resultatet. Genom att gödsla med komposten av matrester och bara använda naturliga medel blev plantorna fler, större och smakade mycket mer – att odla organiskt var mycket framgångsrikt och många medlemmar följde efter. Vi åkte runt till en mängd byar och träffade kvinnor som var medlemmar i Women’s Collective och arbetade med jordbruk. Vissa i mindre skala för att mätta de närmsta magarna och andra för att sälja grödorna och få en inkomst. Vi blev bjudna på jag vet inte hur många koppar extremt sött te under en dag, massa mat, snacks och frukt. Vi fick träffa barn, unga, äldre, män, kvinnor – organisationen hade sett till att vi fick träffa många personer i byn och det fanns ett stort intresse av att berätta om vilka grödor de sår – om det är regn så sår de gärna grönsaker och frukt men annars olika typer av millets och bönor.

I och med de hälsoproblem som finns i Indien med bland annat diabetes så försöker även Women’s Collective prata om millets som något att äta för hälsans skull. De lär ut både till yngre och äldre hur man kan laga traditionella indiska rätter men där man byter ut det vita riset och vita mjölet mot mer näringsriktiga gryn och sädesslag. En bonde förklarade att de orkar så mycket mer när de får äta näringsriktig mat istället för vitt ris, vi nickade och begrundade deras stora portioner mat och stora muskler. Det återkommande problemet är bristen på vatten. Krishna Veni, som var med från organisationen DDS och millets-nätverket MINI, frågade hur de som bidragsgivare kan hjälpa ytterligare och en bonde svarade ”ge oss regn!” Vatten är också en politiska fråga och det har under flera år varit en konflikt om vatten mellan Tamil Nadu och den närliggande staten Karnataka, denna spänning är då Karnataka påstås ha mer vatten och har möjlighet att dela med sig, medan de menar att de knappt har vatten till sig själva. Om det redan nu är konflikter kring vatten hur kommer situationen för naturresurser och konflikterna kring dessa se ut om 20 år? Det är läskigt att tänka på. Detta fältbesök har gett mig en större förståelse, respekt och intresse för jordbruk, både på detaljnivå kring organiska grödor och även hur det påverkas av den globala uppvärmningen och västvärldens levnadssätt. Det är stora kontraster på livet i Bangalore och i byar likt Dharmapuri, så glad att jag får ta del av båda.

/Julia

Klicka på bilden för att se i större storlek och läsa bildtexten