Arbetet och engagemanget tar nya former i krisen
Samtidigt som makthavare och myndigheter världen över kämpat för att få kontroll över coronaviruset, har sociala problem såsom fattigdom, svält och våld i hemmet fördjupats på många ställen i världen. Svalornas samarbetspartners har ställt om sitt arbete för att hjälpa de som lämnats nödställda i spåren av pandemin.
Indien och Bangladesh har drabbats hårt av coronapandemin och i slutet av mars infördes nationsomfattande utegångsförbud i båda länderna. Detta må ha varit en effektiv åtgärd för att begränsa smittspridningen, men för många har isoleringen varit högst påfrestande. Under tre månaders tid tilläts människor inte gå ut för att arbeta eller inhämta dagliga nödvändigheter. Daglönare och andra ekonomiskt utsatta försattes snabbt i kris. Många saknade tillgång till mat, hygienartiklar och sjukvård, och för en stor del kom problemen att kvarstå även efter att utegångsförbuden lättades.
Statliga insatser har införts för att hjälpa de som haft det särskilt svårt under krisen, men dessvärre har de varit otillräckliga. Flera av Svalornas partnerorganisationer har därför valt att utöver ordinär verksamhet även rikta fokus mot de akuta problem som uppstått.
I Indien har svalornas samarbetspartner Grameena Mahila Okkuta ingripit genom att regelbundet distribuera matpaket och andra förnödenheter till närmare 400 familjer. Organisationen har även arbetat för att väcka uppmärksamhet kring de utmaningar utsatta grupper ställts inför, och krävt att lokala- och nationella myndigheter tar sitt ansvar och möter befolkningens behov.
Kvinnorättsorganisationen Women’s Collective har haft en liknande agenda och har deltagit i en nationell kampanj för att kräva stöd till icke-organiserade arbetare. Organisationen har även på eget bevåg distribuerat mat till över 2400 familjer. Stort fokus har lagts vid att identifiera och hjälpa särskilt utsatta individer, såsom änkor, äldre, ensamstående kvinnor, svårt sjuka, individer med funktionsvariationer, transpersoner, och migrantarbetare.
Samtidigt som fattigdom och svält kommit att drabba allt fler, har även våldet mot kvinnor och flickor ökat. Under utegångsförbuden har våldsoffer hållits instängda med sina förövare och möjligheterna att söka hjälp har varit begränsade.
I Bangladesh har organisationen Nijera Kori startat en telefontjänst, till vilken kvinnor och flickor har kunnat höra av sig för att rapportera sexuellt-, fysiskt- och psykiskt våld, samt begära hjälp. Linjen har även varit öppen för de som haft frågor kring covid-19, och vilka hjälpinsatser som finns tillgängliga för de som hamnat i nöd till följd av pandemin. Efter att korruption uppdagats i de statliga stöd- och hjälpinsatser som införts, har organisationen bevakat distribueringen av mat och andra förnödenheter för att säkerställa att stödet kommit fram som det ska.
Medlemmar och medarbetare inom organisationen Unnayan Dhara har medverkat i lokala nödhjälpskommittéer som distribuerat mat och förnödenheten till över 500 behövande. De har även på eget bevåg distribuerat hygienartiklar och skyddsmasker till över 1000 personer. Till följd av utegångsförbudet har det uppstått en brist på arbetskraft inom jordbruket, vilket medfört att stora skördar riskerat gå till spillo. Organisationens yngre medlemmar har löst problemet genom att samla studenter och arbetslösa som med gemensamma krafter har kunnat säkerställa jordbrukets fortgång. Lösningen har även medfört att många arbetslösa återfått en inkomst.
Organisationen Bangladesh Resource Center for Indigenous Knowledge har också arbetat för att säkerställa matproduktionen i landet. Medarbetarna på organisationen har uppmanat jordbrukare att nyttja all tillgänglig brukbar mark för att odla så mycket mat som möjligt. De har även koordinerat fröutbyten, distribuerat gödningsmedel och hjälpt ekonomiskt utsatta att registrera sig i statliga hjälpprogram.
Flera av Svalornas partnerorganisationer fruktar att sårbarheten hos marginaliserade grupper kan komma att fördjupas ytterligare, men är fast beslutsamma om att fortsätta kämpa mot fattigdom och social orättvisa.
Clara Werner, praktikant