Matsäkerhet i en tid av osäkerhet
Text & foto: Josephine Mehta & Evelina Tarvainen
Indien är ett av världens största matproducerande länder, men trots detta är matsäkerheten i landet hotad. Coronapandemin förvärrade situationen då den förde med sig minskade inkomster och utmaningar för livsmedelssystemet. De kvinnliga bönderna inom Svalornas partnerorganisation Deccan Development Society (DDS) var däremot självförsörjande under pandemin, detta tack vare deras fokus på hållbara jordbruksmetoder och decentraliserade livsmedelssystem.
Det är förmiddag när vi kommer fram till den lilla byn Potpally i Zaheerabad regionen, dit vi åkt för att träffa Mogulamma Kandakam. Hon har rullat ut en matta i skuggan framför sitt blåmålade hus där vi sätter oss för att ta skydd från den redan brännande solen. Mogulamma är en av alla bönder inom DDS som varit självförsörjande under pandemin och hon förklarar att hon inte behövt förändra något i sitt sätt att odla på för att kunna försörja sin familj. Framför sig häller hon upp små högar med fröer som hon har samlat på sig under åren. Hon berättar att hon odlar upp mot 25 olika grödor på sin åker på endast ett hektar land och pekar stolt ut sina olika variationer av hirs, baljväxter, örter och oljeväxter.
Genom att jag odlar en stor variation av grödor kan jag se till att jag och min familj får en allsidig och näringsrik kost utan att behöva köpa något från marknaden, berättar Mogulamma.
Enbart organiskt material
Att öka den biologiska mångfalden på fälten har varit ett av DDS fokusområden sedan starten 1993 och praktiseras nu av samtliga bönder inom organisationen. Organisationen har även stöttat bönderna i att enbart använda sig av organiskt material från lokala gårdar i stället för att köpa gödsel och insektsmedel. Detta sätt att odla på bidrog till att de inte påverkades lika hårt som andra bönder av de förändringar i pris och tillgång på marknaden som pandemin bidrog till. Enligt Mogulamma är även Sanghams en viktig faktor till att kvinnorna kollektivt tog sig igenom pandemin. Sanghams är kvinnliga bondegrupper inom de olika byarna som startats av DDS för att stärka systerskapet genom att hjälpa och stötta varandra i arbete och motgångar. Det är även en mötesplats för att utbyta fröer och kunskap krig odling och de säljer även gemensamt en del av sina produkter på den lokala marknaden.
Mer än självförsörjande
Inte nog med att kvinnorna inom DDS Saghams försåg sina familjer med mat under pandemin, de hade även tillräckligt för att kunna donera mat till närliggande byar och städer. Behovet av donationer var särskilt stort hos migrantarbetare som förlorade både jobb och möjligheten att ta sig hem. Genom enkäter lokaliserade DDS vad för mat arbetarna behövde och delade därefter ut donationerna månadsvis. De bestod av basvaror som bland annat ris, linser, hirs och chilipulver. Totalt donerades 20 000 kilo mat till byarna och städerna. DDS kom även i kontakt med gravida kvinnor samt en barnomsorg på landsbygden som arbetar med att bekämpa undernäring hos barn. Till dessa grupper delade de ut regi malt, en gröt gjord på hirs. En ur personalen på DDS kontor som koordinerade donationerna var den då 19 åriga Mayori Masanagari.
Donationerna hade inte varit möjliga utan Sangham-medlemmarna. Matvarorna som vi donerade kom inte från marknaden utan direkt ifrån deras hem och fält, säger Mayori.
Kvinnorna visar vägen framåt
I en tid då stora delar av befolkningen i Indien drabbades hårt, var de kvinnliga bönderna i Zaheerabad ett undantag. Deras framgång belyser vikten av hållbara odlingsmetoder och samhörighet för att kunna garantera matsäkerhet i en tid av kris, något som även har uppmärksammats i närområdet.
Vi odlar på samma sätt nu som vi gjorde innan och under pandemin, inte mycket har förändrats. Den enda skillnaden är att fler människor har fått upp ögonen för vårt sätt att producera mat, berätta Mogulamma och häller försiktigt tillbaka sina fröer i lerkrukorna.
