Tillbaka i Bangladesh – 27 år senare 

På 90-talet var Svalornas volontärverksamhet i Indien och Bangladesh blomstrande. Viljan hos svenskar att engagera sig och göra livet bättre för andra som hade det sämre var stor och Svalorna erbjöd därför ett program där volontärer fick åka till Indien och Bangladesh och konkret hjälpa till med saker lokalbefolkningen behövde, till exempel barnpassning så mödrarna kunde få ro att arbeta, hjälp att bygga hus och vägar och att odla tillsammans. Vänskaper bildades, kunskaper utbyttes. Band över nationsgränserna knöts och förblir starka än idag.

Elisabeth och PO efter att de anlänt till Bangladesh

Förändring och igenkänning

När Elisabeth Thylander och PO Henricson återvänder till Bangladesh 27 år efter att de arbetade som volontärer där 1997-1998, möts de av ett samhälle som både känns bekant och fullständigt förändrat. Dhaka har vuxit till en av världens största huvudstäder, och redan på vägen från flygplatsen syns skillnaderna: höghus, motorleder och en stad som sträcker sig uppåt i takt med en växande medelklass. Samtidigt finns de små te-stånden och gatuförsäljarna kvar, som en påminnelse om det Bangladesh de en gång lärde känna. 

Tekniken har tagit ett språng – mobiltelefoner överallt, elmotorer på rikshorna och renare bränsle i trafiken. Ändå ligger ett gråvitt dis över staden, särskilt vintertid, och påminner om att luftföroreningarna fortfarande är en av landets stora utmaningar. Religionens synlighet har ökat, medan reklamen för privatskolor vittnar om ungas drömmar om utbildning i väst. Bangladesh framstår som ett land av kontraster, där modernitet och tradition ständigt möts.

Thanapara Swallows Development Society 

Resan går vidare till Thanapara i Rajshahi, byn där Elisabeth och PO en gång arbetade med att stötta bildandet av Thanapara Swallows Development Society (TSDS). Mycket har förändrats även här: nya tegelhus, en förbättrad huvudväg och ett allmänt intryck av ökad välfärd. Samtidigt står vissa byggnader inom TSDS-området oanvända, och organisationen bär tydliga spår av att ha verkat i över fem decennier. 

PO i fönstret till TSDS gästhus

 TSDS fortsätter sitt arbete med kvinnogrupper, utbildning, hantverk och enklare vårdinsatser. Hantverksproduktionen – en gång kärnan i verksamheten – är på väg att byggas upp igen efter pandemins hårda avbrott. Gästhuset, unikt i området, ger fortfarande viktiga inkomster. En ny ambulansbil är på väg att tas i bruk, något som kommer att göra stor skillnad i ett område med 200 000 invånare och endast en befintlig ambulans.  

Fältbesök hos BARCIK

Elisabeth och PO gjorde också ett fältbesök till byn Manikganj, där de fick möta och intervjua flera olika personer genom vår partnerorganisation BARCIK (Bangladesh Resource Centre for Indigenous Knowledge). Organisationens fokus är att inhämta lokal och inhemsk kunskap, och hur denna både kan forma hur vi hanterar naturresurser och kan användas inom olika utvecklingsprocesser.  

Ett konkret exempel på hur BARCIK:s arbete hjälper människor i vardagen är mötet med paret Shahar Ali, 56 år och hans hustru Joytun Begum, 50 år.  Paret driver tillsammans ett litet jordbruk. Joytun beskriver hur BARCIK gett henne mer kunskap om hållbar odling utan konstgödsel, men också om de tjänster som samhället kan erbjuda i form av tex änkepension, och vilka rättigheter hon har som kvinna. Hjälpen hon fått över åren gav henne styrka att expandera sitt eget jordbruk, sälja fröer och ägg och även kunna hjälpa andra som vill samma sak. Kunskapen får därmed eget liv, rotat i jorden och i platsen där den behövs som mest. 

Joytun framför en av sina odlingar

Shahar framför en större odling

Att återvända till Bangladesh efter 27 år blev för Elisabeth och PO en resa genom både tid och förändring. Det var vackert att se hur samhället och människorna utvecklas sedan senast och hur Svalornas arbete bidrar till att hjälpa lokalbefolkningen att hjälpa sig själva. Hur många bäckar små av givmilda människor kan skapa ringar på vattnet vars frukter nu skördas för fullt. Städer som Dhaka och Thanapara, Manikganj och omgivande landsbygd visar sig vara platser där utveckling, tradition, hopp och osäkerhet samsas sida vid sida. För dem som en gång var en del av att utveckla arbetet på plats är allt detta en påminnelse om hur långsiktigt förändringsarbete är – och hur viktigt det är att följa det vidare, även på avstånd. 

Vill du att fler ska få samma möjligheter som Shahar och Joytun? Stötta Svalornas arbete genom att bli månadsgivare, eller ge en engångsgåva. 

Tack! Ditt stöd gör skillnad.