Bakom rättsfallen

Nu var det ett tag sedan jag gjorde ett inlägg. Mer än tre månader har gått sedan vi först satte vår fot här på Evidencekontoret och jag insåg bara för några dagar sedan att det är en månad tills vi ska börja packa ihop oss på riktigt. Känns snudd på absurt att kunna sammanfatta, om än extremt flyktigt, en nästan fem månader lång praktik i en enda mening sådär. Så otroligt mycket som har hänt under den tiden. Rutiner har hunnit skapas, men anpassningen, positioneringen och reflektionerna stagneras ju inte.

Jag har nu genomfört fyra ganska omfattande fältbesök runtom vår delstat Tamil Nadu. Vi har filmat, rättsligen följt upp och fått ett sådant varmt mottagande av kvinnorna vi har besökt. Så öppna, starka och modiga dessa kvinnor är. Som kontorsbaserad med hundratals rättsfall till hands har det varit så otroligt givande för mig att få träffa några utav dem. Det har blivit känslosamt ibland, men framför allt har de varit så välkomnande och sagt att de inte räds någon och är mycket öppna med sin livshistoria.

Uppe bland teplantagen och bergen i Tamil Nadu.

Mitt första besök blev upp i bergen, bland teplantage och färgglada små hus mitt i grönskan hos ett mycket uppmärksammat fall av intercaste marriage och hedersmord. Den 20-åriga änkan är en sådan glittrande person av humor, japanskaintresse(!) och mod. Mellan filmtagningarna visade vi bland annat bilder för varandra: från min mobil visade jag den fantastiska solnedgången dagen jag tog min examen, mitt favoritcafé i Kambodja och när jag och min lillasyster nådde polcirkeln. Hon visade mig många, fina bilder på henne, sin man och sina vänner. Jag är genuint tacksam och så glad att ha fått träffa henne under min vistelse här.

Hos en av kvinnorna.

De andra besöken har varit minst lika givande. Jag har fått veta att en kvinna är riktigt duktig på ett traditionellt indiskt spel och en annan är, förutom folkvald president för det lokala byrådet (två gånger!), en riktig modefantast. Vilka fantastiska saker att få veta, tänker jag. Detta är ju delar av deras personer, likväl som deras sysselsättningar. Brotten som har begåtts mot dem är inte vad som definierar dem, eller vad som begränsar deras personer. Självklart för några, mindre självklart för andra kanske, men att lyfta det igen tycker jag är av värde. Det är om inte annat en väldigt viktig påminnelse jag tar med mig hem om bara fyra veckor.