Första hälsningen från Bangalore
Hej! Nu tycker jag att det dags även för Bangalore-praktikanterna att bidra med ett inlägg i denna fina praktikant-blogg! Jag, Julia, är tillsammans med Hannah på Svalornas Indienkontor placerat i Bangalore i södra Indien. Vi har varit här i tre veckor och det är nu i dagarna jag upplever att vi börjat landa på riktigt. Vad mycket vi har upplevt på tre veckor ändå, både arbetsmässigt och privat. Tiden går snabbt och långsamt samtidigt. Trafiken susar förbi dygnet runt, hundarna ylar, sophögar eldas, flickor med flätor går till skolan, curry och lime doftar från enorma grytor, män på snabba mopeder tar sig till jobbet… samtidigt finns det ingen stress i luften utan saker få ta sin tid. Varje dag vi åker till kontoret, cirka 10 minuter med rickshaw, ser jag 1000 nya detaljer och förundras över hur allting fungerar, rullar på, i kaos och harmoni, system och mönster. Vi har så mycket kvar att lära, se och förstå. Jag var sjuk i halsfluss och feber en vecka och låg totalt isolerad i lägenheten. Nu är jag tillbaka och mycket sugen på att fortsätta upptäcksresan!
På kontoret har jag och Hannah under dessa veckor gjort en djupdykning i olika interna dokument och läst en mängd strategier, utvärderingar och projektansökningar. Det har varit väldigt intressant att få en bättre förståelse för Svalornas sex partnerorganisationer – Women’s Collective, Evidence, UYRDC, DDS, Keystone Foundation och Okkuta och även att se hur deras arbete utvecklas över tid. Dessa organisationer, placerade i norra till södra Indien, arbetar med frågor som kvinnliga daliters rättigheter, rätten till mark och matsuveränitet. I början av november ska alla partnerorganisationer träffas och under tre dagar diskutera hur de kan utveckla sitt arbete och utbyta erfarenheter och kunskap. Utöver fortsatt läsning kring organisationerna och deras sakfrågor, arbetar jag just nu med att koordinera denna nationella partnerkonferens. Det verkar finnas en enorm kompetens och erfarenhet hos alla partners och jag ser verkligen fram emot att träffa organisationerna i november! Utöver detta har vi hjälpt till med månadsrapporterna. Vi följer nyheterna och ska varje månad ge en lägesuppdatering över det politiska läget i landet. Jag slås dagligen över hur stort landet Indien är, vi har fått det förklarat för oss som att man kan se Indien som Europa där varje stat har sitt eget språk, egna lagar och egen matkultur. Det finns otroligt mycket att upptäcka i Bangalore och i vår stat Karnataka men jag ser också fram emot att besöka andra stater när vi gör fältbesök.
Dessa tre veckor vi varit här har även präglats av mycket festivalfirande! Vi har varit ganska ensamma på kontoret då personalen varit lediga, vilket inte gjort så mycket då jag och Hannah suttit insjunkna i vår läsning! Men vi har också haft möjligheten att lära känna en jämnårig tjej, Sneha, som bjudit in oss i sitt liv med öppna armar! Det har varit fantastiskt att lära känna en jämnårig person som är uppvuxen i Bangalore och se hur livet som 24-åring tjej kan se ut här (många likheter och många olikheter). Vi har även fått äran att flera gånger få träffa hennes familj och släktingar och blivit inbjudna på festivalfirande både i Bangalore och i Mysore, en stad som ligger 2 timmar bort. Sneha och hennes familj är troende och praktiserande hinduer och de vill gärna visa upp deras ritualer, vilket jag och Hannah tycker är väldigt intressant och gärna tar del av. Vi har även fått äta otroligt mycket god mat och dansat en pinn-dans. Sneha förklarade att dansen inte var något som tillhörde deras kultur egentligen ”men vi tänkte att det kunde bli kul” så de bjöd över ett härligt gäng som dök upp i de finaste av kläder, fixade pinnar, musik och mat och vi fick ta del av en helt fantastisk kväll!
Butter Masala Dosa. En frasig och mjuk pannkaka/bröd med potatis, lök och linsgryta inuti. Bryts och doppas i olika chutneys, den med kokos och grön chili är väldigt god! Väldigt klassisk sydindisk mat som man äter närsomhelst på dygnet.
En del av Durga Puja festivalen var att man ställde upp en mängd olika dockor i en del av huset. Vi besökte flera hem som hade gjort helt fantastiskt ambitiösa utställningar som de slipat på i veckor. Detta är en del av dockutställningen hos Sneha, de hade gjort alla dockor för hand.
När det var dags för fest och Sneha öppnade upp sin garderob för oss ”ni får låna vad ni vill!”
På plats i Mysore, nyköpta finkläder och redo för festivalfirande
Precis utanför kontoret
Peppad på pinn-dans!
Masala dosa hemma hos Sneha
Idly! Superklassisk frukost. Och kan även ätas till lunch eller middag. Lättätet. Ris/mjöl bröd som bryts och doppas i chili och kokos-chutney.
Igår lagade jag en vegansk curry till tonerna av musik som vår rickshaw-driver gett till oss, imorse berättade han att han spelar in volym tre i detta nu. Så fint!
Vårt lunchställe där vi är stammisar! Helt fantastiskt god mat, så mycket att välja på, för typ 15 kronor får man mat som räcker minst två luncher. Det är vi och alla män. Ibland är det några kvinnor också men det är framförallt män som är ute och arbetar och lunchpausar här ihop. 
I helgen provade vi Bangalores metro för första gången tillsammans med Sneha! Med två linjer är den inte så utbredd ännu men väldigt fräsch, välfungerade och hög säkerhet.
Med metron åkte vi till andra sidan stan för att kolla in en marknad och vi köpte massor av fantastiska smycken!
Jag var väldigt entusiastisk och gillade att hänga och prata med utställarna. Det var en kvinna som jag fick bättre kontakt med och helt plötsligt gav hon mig en telefon med en journalist på andra sidan. ”Skulle du kunna ställa upp på en intervju?” sa hon och gav mig telefonen. ”Visst…” sa jag och svarade sedan på en mängd olika frågor om hur det var att vara i Indien, trodde jag. Men journalisten hade ju såklart frågat hur MARKNADEN var och hur just den skiljde sig från marknader jag varit på i Europa… Ingen av de citaten om smycken och marknaden i artikeln har jag sagt själv men tyckte väl ändå att det blev ganska bra, haha.
Det var allt för denna gång, nu ska vi fortsätta jobba på kontoret!