Nattåg, baby shower och en hel del chili

Tjo! 

Här kommer ett första inlägg från praktikantgänget på vänorganiationen Kudumbam! I skrivandets stund har vi en lugn stund på kontoret mellan veckans olika arbetsresor. När vi landade i Indien för snart tre veckor sedan, påbörjades inrikesresan med start i Bangalore. Därifrån rullade vi fram över tågspåren på ett mysigt nattåg som tog oss till miljonstaden Tiruchirappalli (Trichy) i delstaten Tamil Nadu. 

Vi hade tur som träffade en tjej på tåget i vår ålder, med fullt utvecklad Indien-tågkoll. Genom en smidig app (som vi lärt oss namnet på nu!) kunde hon både följa tågets geografiska position och ställa in alarm för väckning. Hon skulle av stationen innan oss, vilket underlättade vår planering. Här ropar konduktören inte ut hållplatserna i några högtalare som i Sverige med orden ”Nästa station är…”. Man får förlita sig på vana indier istället. Väl framme blev vi upplockade av vår omtänksamma handledare Poppy som körde oss till vår lägenhet som ligger på övervåningen i samma hus som Kudumbams kontor. Vi bor i ett  lugnt, fint medelklassområde och huset vi bor i känns som rena drömmen. Om man vill se mer livliga delar kan man ta en tur med auto rickshaw (tuktuk) in till centrala Trichy. I området där vi bor finns det en liten restaurang med goda idlys, uttapham, dosas, noodles och ris. 

Viid ankomst berättade Poppy att vi var bjudna till hennes dotter Anithas baby shower några dagar senare. För att med indiska mått se prydliga ut inför en sådan speciell tillställning, tog en annan kollega med oss ut för shopping dagen innan (se bild för resultat). Under shopping köpte vi indiska churidas, vilket på svenska menas mönstrade tunikor. Vi hann med en butik men också ett större trevåningshus med mängder av alla sorters indiska kläder. Det var tre lyriska praktikanter som sprang ut och in ur provrummen och skapade enormt engagemang och skratt bland varuhusets anställda. 

Baby showern blev minst sagt en upplevelse. Poppys dotter och huvudpersonen Anitha fick sitta på en stor scen i en stor tygfåtölj och ta emot gästerna som var många och satt i rader nedanför scenen. De närmaste familjemedlemmarna gick först gå upp på scenen och välsignade Anitha genom att lägga ett rött pulver på hennes panna och handflator samt trä på bangles (armband) runt hennes handleder. Därefter fick vi andra gäster göra samma procedur. Traditionellt får änkor inte delta på scenen, men Poppy bjöd även upp dessa damer på scen, något som säger mycket om henne som person men också grunden i Kudumbams arbete. Efter att alla gett sina välsignelser var det dags för lunch som bestod av sju olika sorters ris (se bild) och diverse röror som serverades på bananblad. 

Praktiken följer två tempo-spår parallellt. Spår 1 är en lugn och smidigt uttänkt plan där vi gradvis blir introducerade till Kudumbams väldigt omfattande arbete. Projekten är många, kontoren likaså och bönderna ännu fler. Vi får i ena stunden vara med under långa möten där man diskuterar saker som olika typer av jordbruksmetoder eller mikrolån och i andra stunden hålla intervjuer och dokumentera arbetet. Spår 2 är intensiv Indien-inlärning där vi går arbetslaget runt på middagsbjudningar och välkomnas till flera andra aktiviteter, som att delta på baby shower och besöka tempel. 

Trots att praktiken bara har pågått under några veckor har vi redan hunnit med en hel del fältbesök. Vi har fått delta på träningar i ekologiskt jordbruk, som innebär en hel del kobajs för att göra sin egen kompost, samt intervjuat kvinnliga bönder i byarna runt Kolunji Ecological Farm, Kudumbams träningscenter för bönder. En sak som vi har blivit medvetna om är att kvinnorna i byarna behöver ha tillstånd av sina män för att åka med på resor och ibland för att få delta på utbildningar. Specifikt i stunden handlar det om en lång resa till Rajastan där bönder från hela Indien kommer delta.  Ibland åker manlig personal från Kudumbam ut till byarna för att övertala kvinnornas makar genom att förklara vikten av kunskapen. Men det börjar också ske förändring. Idag är ca. 80% av deltagarna på Kudumbams träningar kvinnor och många kvinnor bidrar i jordbruket. Tidigare bestod 80% av deltagarna av män. 

Att hålla tal är helt klart en grej här som kort måste nämnas. Under en konferens med temat ”Re-greening Tamil Nadu’s villages”, som Kudumbam är initiativtagare till, fick vi iklädda sarees, i ett tal lyfta våra tankar kring klimatkrisen inför 141 lokala NGOs. Veckan därpå talade vi även på en skola där Kudumbam sedan utbildade i hur man gör så kallade seed balls, en enkel metod för att plantera olika grödor och träd. 

Annat Indien-relaterat är att vi redan har hunnit konsumera mer ris, än en genomsnittlig svensk uppskattningsvis gör på ett år. Vi har haft en hel del chili-accidents, vilket oftast uppstår när en liten bit lök förväxlas med chili när man tuggar, eller att man råkat klia sig i ögonen efter chilli-matlagning. På tal om chili och stark mat så är vårt förhållningssätt till tillbehöret sambar/linsgryta lite olika. En dricker den som soppa, en flyr den och en doppar sitt ris lite försiktigt i den. 
I söndags var vi bjudna på lunch hos Poppy. Hennes höggravida dotter Anitha och man skjutsade oss hem efteråt. Anitha nämnde att hon tyckte att det var dags för bebisen att titta ut nu och med det sagt födde hon en son knappt ett dygn efter att vi sagt hejdå. Välkommen mini till Kudumbam (som också betyder familj) 💛 på återseende!

/Kudumbam-praktikanterna, Klara, Elin och Matilda