”Atithi Devo Bhava” – Gästen är guds spegelbild

Hallå från Kolardistriktet!

Tiden flyger verkligen fram här i Indien. Jag kan inte mer än att instämma med mina praktikantkollegor att tiden måste gå fortare här än vad den gör hemma i Sverige. Att det är mindre än två månader kvar av praktiken hos Grameena Mahila Okkuta är svårt att förstå. Paradoxalt nog känns det som om vi att har varit i Indien väldigt länge, vilket antagligen är mycket på grund av allt vi gjort och varit med om under praktiken. Vi har hunnit lära oss om Okkutas utvecklingsarbete, kvinnors rättigheter samt hur viktigt kunskap och egenmakt är för att skapa hållbar förändring.

Våra arbetsdagar spenderas för det mesta ute i fält tillsammans med våra kollegor från Okkuta. Vi besöker oftast någon av de 20 projektbyarna som är en del av LEAP-projektet (Livelihood, Empowerment and Awarness Programme) som Svalorna stödjer. Projektet avser att öka medvetenheten hos landsbygdens invånare om deras rättigheter samt öka kunskapen om de statliga program som är tillgängliga – med målet att stärka kvinnors egenmakt och försörjningsmöjligheter samt skapa en kollektiv styrka bland kvinnorna i byarna så att de tillsammans kan tillgodose sig sina rättigheter. Under våra fältbesök besöker vi också lokala myndighetskontor, utvecklingsavdelningar och polisstationer för att lära oss mer om kontexten vi arbetar i och för att följa upp och assistera kvinnor från projektbyarna i olika ärenden. Vi har också haft möjligheten att få ta del av fler föreläsningar anordnade av Okkuta för att öka kunskapen kring frågor som jämställhet, kvinnors rättigheter, könsbaserat våld och förebyggande av barnäktenskap, vilka är problem som till viss utsträckning fortfarande förekommer på Indiens landsbygd.

Ett av de kulturella uttrycken som fascinerat mig sedan vi anlände till Indien är den gästvänligheten som vi oavbrutet möts av varje dag. Som gäster i Indien blir jag och Josefine ständigt välkomnande till Indien. Vi blir bland annat alltid erbjudna chai eller kaffe och vi får gåvor i form av blommor och mat – en gång under en auto resa till kontoret fyllde mina helt främmande medpassagerare min väska med tomater efter att jag prövat mina kannada (lokala språket) kunskaper med dem. Vi får också alltid hjälp med vägbeskrivningen innan vi ens hunnit be om hjälp eller ens själva insett att vi gått fel. Denna hjälpsamma vänlighet grundar sig i en indisk kulturell tradition där gästfrihet värdesätts högt och respekten för gäster är stor – många indier lever efter det populära talesättet ”Atithi Devo bhava”, som ungefär betyder att gästen är Guds spegelbild. Det härstammar från en hindu-buddistisk tradition som menar att en gästa bör högaktas med samma respekt som en gud.

I Indien är det alltså vanligt att människor göra allt och lite till för att du som gäst ska känna dig lika hedrad och välkomnad som en gud. Ett exempel på hur det uttrycker sig i praktiken är genom det fantastiska traditionella indiska välkomnandet vi brukar få under våra fältbesök – vi blir målande med gurkmeja på våra kinder och rött kumkum pulver i våra pannor, vi få gåvor i form av armband och sari-tyg samt blommor att dekorera håret med. Vi blir därefter erbjudna någon form av mat och dryck. 

Det jag gillar mest med att vara praktikant hos Okkuta är möten med alla starka och inspirerande kvinnor som kämpar för sina och andras rättigheter i ett samhällsklimat där stark tro på tradition, kultur och religion ofta motarbetar dem. De bjuder inte bara in oss i deras hem utan också in i deras liv och i deras kamp för rättvisa. När en läser om våra gemensamma praktikanterfarenheter här på bloggen så blir det tydligt att även om vi befinner oss på olika platser i Indien så delar vi upplevelsen av att bemötas som Atithi Devo bhava.

Allt gott,

Amanda