Observationer från en plaststol

Solblekta stolar i plast bärs in i en öppen sal, en efter en. Raderna av stolar formar en mötesplats framför mina ögon. I takt med att salen fylls av människor stiger ett surr, där barnröster dominerar. När tillströmningen av människor avtagit kan jag konstatera att på många av stolarna framför mig sitter just barn.  Några delar envist stol med varandra, trots att det finns några lediga platser i den bakre delen där jag sitter. Vi befinner oss i Dindigul, en stad och ett granndistrikt norr om Madurai. Vi är här för att lyssna på dagens public hearing, som vi fått veta ska handla om barnarbete. Enligt Tamil Nadus regering existerar dock inte något som kallas barnarbete inom delstatens gränser. Och i Indien ska alla barn upp till 14 års ålder ha rätt till fri skolgång. Men barnen har inte samlats här idag för att befästa dessa påstådda sanningar, de är här för att dela med sig av sina erfarenheter av verkligheten.

En mikrofonröst får övriga ljud att sakta dämpas. Alla välkomnas till samlingen och en panel bestående av fem personer presenteras. När mikrofonen överlämnas till Kathir, grundare av Evidence och en mycket karismatisk talare, hörs en röst som talar lite högre än de föregående. Jag uppfattar inte vad han säger med ord, men hans kroppsspråk och bestämda blick som vandrar mellan barnen och då och då stannar upp, som för att betona något, förmedlar ett tydligt budskap. Jag sänker kameran och återgår till platsen bredvid Andal, som även hon lämnat kontoret för dagen, för att följa med och översätta vad som sägs för mig och Sofia. Totalt har tvåtusen barn i området intervjuats om skolgång och arbete, trettio av dem är här idag, viskar hon. Trettio barn är här för att berätta om barnarbete och missad skolgång, trots att något sådant inte sägs existera här. Syftet med dagens samling är att ge en annan bild av verkligheten än den officiella, att belysa vilka brister som finns och ge förslag till förändringar. Staten ska sedan konfronteras med detta, genom dokumenteringen från dagen.

Den första historian vi får ta del av handlar om Muttumari, en tjej vars skolgång slutade i sjätte klass. En av hennes släktingar företräder henne framför panelen och alla åskådare. Han berättar hur hon dagligen utsattes av diskriminering från lärare och andra elever i skolan. Hon förpassades till en separat del av klassrummet och tilläts inte dricka vatten. Muttumari utsattes för denna diskriminering för att hon är dalit, för att omgivningen därför betraktar henne som oren och inte berättigad att dela samma utrymme som andra. Den skam som behandlingen fick henne att känna, gjorde att hon en dag inte orkade gå till skolan längre. Det är en skam, påpekar Kathir, men inte för henne.  

Efter att mannen talat färdigt tar panelen vid, för att dela sina åsikter och råd om vad som kan göras i fallet. Lärarna borde anmälas under ST/SC Act, 1989, är ett förslag från panelen.  Lagen går även under benämningen Prevention of Atrocities Act, och antogs för att förhindra och bestraffa kastbaserade brott och övergrepp. ST/SC står för Scheduled Cast och Scheduled Tribe, som är officiella benämningar över två grupper som anses vara särskilt missgynnade i det indiska samhället, nämligen daliter och ursprungsbefolkningar.  När Evidence arbetar med människor som utsatts för kastrelaterade brott, är det alltid ett viktigt steg att få brottet rapporterat under denna lag, ett steg i en ofta lång och svår process mot rättvisa.

Ett annat fall handlar om Chinnamani, en 13-årig kille som borde gå i skolan. Men förutsättningarna för honom att gå i skolan finns inte där. Det är långt till skolan, vägen kräver att han åker buss, men det är en kostnad som hans familj inte har råd med. Istället arbetar i en fabrik från tre på morgonen till fem på kvällen. Denna situation är inte ovanlig i byn han kommer från, många där är fattiga och även barn arbetar för att bidra till familjens inkomster. En del börjar som Chinnamani tidigt på morgonen, men åker sedan till skolan efter flera timmars arbete, vilket givetvis inte är vad man kallar en bra start på dagen.

Många av berättelserna som vi får höra under dagen liknar Muttumaris och Chinnamanis. Barns rätt till utbildning hindras av kastbaserad diskriminering, barn som behandlats så illa att de inte vill gå till skolan, skolor som inte är öppna för alla. Ett fall vi får höra om, kommer från en by där det bara finns en avgiftsfri skola, men kasthinduer i byn vägrar släppa in daliternas barn i den. Barns rätt till utbildning hindras också av svårtillgängliga skolor i bokstavlig mening. På grund av långa avstånd och dålig infrastruktur hindras många barn från att ta sig till skolan, då det innebär både transport-och tidskostnader.

När förutsättningar för skolgång saknas, samtidigt som behov av arbete finns, blir barnarbete ett problem som är högst verkligt, även i Tamil Nadu i Indien.

/Veronica Ahlenbäck