”Mam’! Mam’! Who is your hero?? Who is your actor-hero??”

Jag befinner mig ute på landsbygden i Tamil Nadu i södra Indien. Tillsammans med Victor och Anitha från huvudkontoret gör vi ett fältbesök hos Women’s Collective. Först hade Women’s Collective en tvådagars årlig konferens där medlemmar och representanter från alla olika distrikt samlades för att tillsammans diskutera arbetet, hur det utvecklats senaste året och vilka svårigheter man mött. Men idag har vi lämnat den svettiga ekande lokalen för att följa med Jyoti ut till hennes by och kvinnorna hon representerar. Utanför Dindigul, norr om Madurai, svänger vi av den stora vägen och vår driver släpper oss av i en fattig by där kvinnorna främst arbetar som bönder men den lokala skolan drivs på engelska, ett tecken på välstånd. Men eleverna är ändå fattiga och under-priviligierade barn. Det visar sig att skolan är subventionerad och på så sätt kan även de fattigaste få tillgång till engelska-undervisning. Det är viktigt eftersom engelska kommer krävas av dom senare, när de växer upp, om de vill ha chans till vidareutbildning och ett bättre jobb inne i staden.

Musiken som fullständigt skrånar i högtalarna över byn är dock inte på engelska. Det är Tamil, det lokala språket i staten som i stort sätt alla talar. Musiken kommer från Tamilfilmerna som produceras i ”Kollywood” som finns i staden Chennai, och som har fått ett extremt inflytande över befolkningen. Under 1900-talet så fick skådespelarna enorma stora fanclubs och för Södra Indien där frågor om språket och rätten att få behålla de lokala språken är viktiga politiska frågor innebar det en stor och viktig upplevelse för befolkningen att se filmstjärnorna sjunga och spela på bland annat Tamil.

Detta har gjort att skådespelarna från Kollywood har fått en närmast helig status. Precis som hemma så finns det utanför biograferna stora kartong-dockor, utklippningar, av de stora stjärnorna från filmerna. Men i Tamil Nadu är det inte ovanligt att man häller mjölk på dom som i heliga ritualer, precis som man gör över hinduiska gudar och gudinnor. Men även där det inte finns biografer finns det tv-apparater som visar filmerna om och om igen. De flesta fattiga i byarna har inte tillgång till en tv men det brukar ändå finnas någon granne man kan samlas hos för att titta.

Så när Jyoti går iväg med Victor och Anitha för att kolla på det nya vattenreningssystemet och barnen tar sin chans för att springa fram till mig och prata så borde jag egentligen förstått vad det handlade om med en gång när Jyotis son burdust frågade:

– Mam’, mam’, who is your hero??

Vadå tänkte jag, vilken konstig fråga? Det är vanligt att människor undrar vilken ens favoritgud är, det kanske är det han menar? Men när han ser mitt förvirrade ansikte förklarar han,

-Mam’, who is your hero? Your actor-hero??

Då trillade polletten ner. Och jag fick förklarat att jag inte känner till stjärnorna från Kollywood eftersom jag inte förstår det språket, men att jag kanske har några favoriter hemma i Sverige. Barnen börjar snabbt förklara vilka som är deras favoriter och en livlig diskussion uppstod om vem som egenlitgen gör bästa actionscenerna. Lite senare blev vi inbjudna till en kvinnas hus för en kopp chai och då ser jag dom där på väggarna, de fastklistrade affischerna med filmstjärnor med kritvita tänder och glittrande blick, direkt från Kollywood. Trots att det inte verkar finnas någon tv i det lilla huset.

Tamil Nadu har de senaste åren haft en mycket stark ledare i Jayalalithaa som satt som chefsminister i sex omgångar fram till sin död 2016. Hon hade när hon var yngre varit med i över 140 filmer och var närmast ikonisk för befolkningen i Tamil Nadu. Hennes död skapade extrem uppståndelse med en nationell sorgedag, över 2 miljoner besökte Rajaji Hall för att visa sin respekt och sorg för Jayalalithaa, och 300 fall av självmord eller dödsfall pågrund av shock och sorg rapporterades.

Efter Jayalithaas bortgång har ett tomrum ekat i politiken i Tamil Nadu i över ett år, men nu, för bara några dagar sedan så tillkännagav en av Kollywoods största stjärnor, Rajinikanth, att han ska ge sig in i politiken genom att starta ett nytt parti. ”Det här gör jag inte för pengar eller för att bli känd. Det har jag redan tillräckligt av. Men politiken och styret har blivit så dåligt här att resten av världen skrattar åt oss. Jag är ingen fegis, så jag gör min plikt!” Utanför presskonferensen fanns tusentals av hans fans som skrek sig hesa i synen av sin största hjälte.