Petter bryter tystnaden

Jag är mycket medveten om det skrala bloggandet från min sida den senaste månaden. Det har en förklaring. Under oktober har jag och Micaela befunnit oss i Narainbagar, ni vet, man svänger ut på Rajpur Road, tar vänster efter den stora kon som ligger och vilar mitt i vägen, och så fortsätter man upp i Himalaya i 9 timmar. Där har vi varit.

Narainbagar är en by som ligger i distriktet Chamoli i Uttarakhand, ett område hårt drabbat av katastrofen i juni i år. Internet i byn fungerar mycket svagt, och det är min ursäkt för en månads tystnad på bloggen. När jag frågar Harpal, en av våra handledare, vad som har hänt med deras trådlösa internet pekar han ner i floden och konstaterar: ”det ligger där nere”. På botten av floden ser man resterna av ett metalltorn. Monsunen stal vårt internet. Istället för att under oktober pumpa ut blogginlägg har jag samlat på mig en massa information, framförallt om vad som hände under de där förödande dagarna i juni, och vad som låg bakom katastrofen. Det ska jag gå in djupare på i senare blogginlägg, istället vill jag börja med att beskriva vad jag och Micaela gjorde i en liten by i en djup dalgång i Himalaya. Hur hamnade vi här? Jo, i byn Narainbagar har organisationen UYRDC (Uttaranchal Youth and Rural Development Centre) sin utgångspunkt. UYRDC startades 1986 av redan nämnde Dr. Harpal Negi, med syftet att stärka lokalbefolkningen i området. Organisationen har genom åren haft många strängar på sin lyra, exempelvis har man arbetet med att stärka människors försörjningsmöjligheter (livelihoods), och organisationen har också arbetet mycket med att stärka kvinnors ställning genom så kallade självhjälpsgrupper, vilket Micaela har berättat om tidigare. Idag är UYRDC också en partnerorganisation till Svalorna, och det är här vi kommer in i bilden. Tillsammans med SOPHIA är UYRDC en del av Svalornas ”Agency and Forest Rights Programme” som syftar till att öka lokala samhällens rätt till skogen de är beroende av. Befolkningen i byarna runt Narainbagar är just det, beroende av skogen för sin överlevnad. Därför arbetar UYRDC med att informera människorna om de rättigheter till skogen som de har genom Forest Right Act, en lag som klubbades igen av det indiska parlamentet 2006. UYRDC hjälper också till med att förbereda och skicka in ansökningar om rättigheter till skogsområden enligt lagen.

Under min månad i Himalaya har jag framförallt samlat information om katastrofen som inträffade i Uttarakhand i juni. Jag har genom böcker, artiklar, diskussioner, möten och intervjuer försökt sammanställa en bild av vad som egentligen hände, de bakomliggande orsakerna till varför det hände, och hur katastrofen påverkade människors liv. Mitt arbete med att förstå katastrofen är en del av ”Agency and Forest Righs Programme” eftersom allt hänger ihop. Katastrofen och skogen är tätt sammankopplade, och i Himalaya till och med mer än på många andra ställen är det omöjligt att separera människan och naturen. I kommande blogginlägg hoppas jag kunna visa hur allt hänger samman, och varför människors rättigheter till skogen inte bara är en kamp för lokala sociala rättigheter också också en kamp för att mildra framtida katastrofer inte bara i Himalaya utan i stora delar av Indien.

 

/Petter Gustafsson