Kvinnogrupp har möte i Tamil Nadu. Foto: Erik Törner/Svalorna

Krönika: Indiens stora problem – våldet mot kvinnor

KRÖNIKA

Av Erik Törner, för Svalorna Indien Bangladesh
Lund Augusti 2025.

Jag minns när jag för drygt tio år sedan för första gången, på allvar, förstod vidden av det våld som indiska kvinnor och flickor utsätts för. Det var när brittiska The Guardian släppte en bok och rapport som hette ”India Dishonoured  – Behind a nation’s war on women”. På svenska blir titeln ungefär Indien utan heder – bakom ett lands krig mot kvinnor.

Det har stannat med mig sedan dess, för det är en väldigt upprörande läsning. Frågorna jag ställde mig då, 2012, var, kan detta verkligen stämma? Kan förekomsten av våld mot kvinnor, övergrepp, våldtäkter, trakasserier och mord, verkligen vara så utbrett?

Idag har jag jobbat ytterligare drygt tio år med Indien, med kvinnor och de allra mest utsatta. Jag har gjort hundratals intervjuer med kvinnor, både som kommit bort från problemen och de som fortfarande lever med daglig skräck och oro. Så jag vet att det stämmer, att rapporter och siffror är sanna, och att detta är något som på det allra mest mänskliga planet känns fullständigt oacceptabelt.

Indien bedömdes för några år sedan vara det värsta landet i världen att leva som kvinna. Många i Indien upprördes över denna rapport och forskningen som låg bakom. Indien kan väl inte vara värre än länder som Iran, Afghanistan eller Saudiarabien?

Tyvärr tyder allt på att det där stämmer, och det är utom allt tvivel att som kvinna i Indien lever man med inte bara en utbredd ojämlikhet och begränsade rättigheter – men också med våld.

När Indiens myndighet ” Ministry of health and family welfare” undersökte saken kom man fram till att 30% av alla kvinnor mellan 18-49 drabbats av fysiskt våld i sitt liv. För åldersgruppen 40-49 är siffran 60%.

Fundera på den siffran.

Läs den igen.

Sanningen är att kvinnor i Indien lever med en daglig risk för att utsättas för våld, inte sällan sexuellt våld, hemma eller utanför hemmet. Ännu högre är risken om man dessutom är en fattig kvinna eller flicka som tillhör någon av de mest diskriminerade grupperna. Som daliter, så kallade kastlösa, eller ursprungsbefolkning.

Det är just dessa målgrupper – de mest utsatta – som Svalorna arbetar med.

En arbetsdag för Svalorna i Indien kan vara så fylld av hemska, sorgliga och upprörande berättelser att man finner sig gråtande eller svärande i förtvivlan vid slutet av dagen. Men – och det är ett viktigt men – alla arbetsdagar för Svalorna är också fyllda av energi och hopp, om vetskapen om att vi vet ju hur vi kan lösa de här problemen. Våra partnerorganisationer i Indien är grundade av och består av kvinnor som lever i den miljö och bland de grupper som det handlar om.

Kvinnogrupp i Gollagudem, Telangana, Indien (Photo Erik Törner)

Kvinnogrupp i Gollagudem, Telangana, Indien (Photo Erik Törner)

De är smarta och kreativa, och angriper problemet med våld mot kvinnor på massa olika sätt – samtidigt. Den kanske viktigaste insatsen handlar om att minska isolering, ge en starkare röst och skydd – och det gör man genom att starta kvinnogrupper. Kvinnogrupperna gör många saker, de har olika mikrokreditlösningar, de utbildar sig, förbättrar jordbruket, pratar om vatten, skola, hälsa, och annat. Men en viktig grundläggande funktion är att man bara genom att bli en grupp bygger ett skydd, en mur, mot våld och trakasserier.

För en ensam kvinna är sårbar, men med 20-30 andra kvinnor i ryggen kan man utmana en våldsam man eller diskriminerande struktur. En man som slår sin hustru tänker om ifall det kommer 30 arga kvinnor till hans hus och kräver att han ska sluta. Det gör också en polis eller tjänsteman som inte gör sitt jobb och stoppar våld och skyddar även sin kvinnliga befolkning.

När man frågar en kvinnogrupp om någon i gruppen utsätts för våld blir svaret i 9 fall av 10 ”nej”. Vid mitt senaste besök i Indien för ett år sedan sade alla kvinnor i alla kvinnogrupper jag träffade att de helt stoppat våld mot kvinnor om de är med i en kvinnogrupp. Noll fall av våld. Jämför med siffran ovan på 60%.

Det fungerar.

Med finansiellt stöd av Svalornas givare. Med stöd av jurister, socionomer och hälsoarbetare från lokala organisationer. Och med sitt egna mod, sin egna vilja och sin egna smarthet kan kvinnorna alltså sätta stopp för våldet.

Där finns hoppet, och där finns en lösning. Fler kvinnogrupper skulle minska siffran på antalet som drabbas av våld.

Om du stöttar Svalorna idag – stort tack för att du hjälper oss motverka mer våld!! Stoooort tack!

Om du inte är en givare idag är du välkommen att anmäla dig här.

Så kan vi göra ännu mer för att indiska kvinnor ska få ett liv som är värdigt och tryggt.

/ Erik Törner
Kommunikatör Svalorna
erik.torner@svalorna.org