• Webbshop
  • Second hand

Mänskliga rättigheter under hot i corona-tider

De allra mest utsatta i Indien och Bangladesh riskerar att drabbas hårt av covid-19 när hälsosystem brister och försörjningsmöjligheter försvinner. Samtidigt växer oron att politiker använder krisen för att inskränka mänskliga rättigheter. 

Trots att coronaviruset drabbar oss alla så har det snabbt blivit tydligt att det inte drabbar alla jämlikt, utan att fattigare länder och marginaliserade grupper är extra utsatta. Fattiga människor i Indien och Bangladesh har oftast inte tillgång till fungerande hälsosystem eller ens till rent vatten, vilket gör det omöjligt att följa rekommendationer att tvätta händerna regelbundet. Många kan inte heller hålla avstånd och isolera sig.

För att hindra spridningen av covid-19 har båda länderna sedan slutet av mars infört strikta restriktioner på rörelsefrihet och sammankomster. Tyvärr har dessa restriktioner drabbat de mest utsatta. Miljontals människor i den informella sektorn har förlorat sina jobb och har inte längre någon möjlighet att försörja sig. I Bangladesh har mer än en miljon textil-arbetare förlorat jobbat när globala kedjor upphäver beställningar. I Indien blev migranter tvugna att återvända till sina byar, ofta till fots och över hundratals mil, för att ha en chans att överleva. Ändå blev många fast i städerna utan möjlighet till försörjning när Indien snabbt införde strikta restriktioner med hjälp av polisiär makt.

Utegångsförbud har haft oväntade och svåra konsekvenser utöver förlusten av försörjningsmöjligheter. Våld mot kvinnor och våld i hemmet, som är ett mycket utbrett problem i regionen, riskerar öka när kvinnor och barn är instängda ihop med förövare. Hemlösa och gatubarn har ingenstans att ta vägen och trakasseras ofta av polis när de inte kan följa direktiv att hålla sig inomhus. I Bangladesh har inkommande båtar med flyktingar blivit avvisade med hänsyn till viruset, och många flyktingar riskerar därför att dö till havs. Samtidigt finns det stor rädsla att viruset ska spridas som en löpeld bland flyktingläger i Bangladesh eller i tätbefolkade kåkstäder i Indien. Då kommer miljontals människor utan tillgång till sjukvård att drabbas hårt, speciellt eftersom biståndsorganisationer har allt svårare att få tillgång till dessa områden när de spärras av.

Många är också oroliga för att krisen kommer leda till inskränkningar av mänskliga rättigheter. Begränsningar av sammankomster och ökad polisiär makt används för att förtrycka oliktänkande. I Indien har aktivister och journalister blivit fängslade, och domstolar har liten möjlighet att utföra sitt jobb under utegångsförbud. Muslimer har blivit felaktigt anklagade för att avsiktligt sprida smittan, och därför har hatbrott och diskriminering mot denna gruppen ökat. Att staten inte har fördömt sådana handlingar utan snarare uppmuntrat dem med referenser till “Corona Terrorism” visar på en eskalering av en hindunationalism som har varit på uppgång i Indien sedan president Modi kom till makten.

Samtidigt har ny teknik införts för att övervaka befolkningen, och risken är stor att dessa åtgärder inte försvinner när krisen är över. Sådan teknik skulle bland annat kunna missbrukas för att förfölja och hota aktivister och journalister.

Sofia Karlsson, kontorspraktikant