Sverige måste stå upp för rätten till mark
Debattartikel publicerad i ATL 17 november 2017.
I dagens livsmedelssystem ses jordbruksmark som en handelsvara. Detta leder till att småbrukare förlorar sin möjlighet till försörjning samtidigt som hungern i världen kvarstår. Det är dags att Sverige aktivt tar sitt ansvar för att människors rätt till mat och mark ska gå före storföretagens intressen.
Hungerns mest grundläggande orsak är den ojämlika fördelningen av odlingsbar mark. Den rådande nyliberala marknadspolitiken har gjort mark till en global handelsvara. Småskaliga jordbrukare förlorar sin försörjning och länders självförsörjningsgrad sjunker.
I Sverige ser diskussionen om en ny jordförvärvslag ut att vilja påskynda denna utveckling. Nu måste vi ta internationella avtal och konventioner vi skrivit under på allvar, och se till att stora företag och naturresurser regleras hårdare till fördel för människors rättigheter.
Den ojämlika fördelningen av mark vi ser i dag drivs på av stora transnationella bolag och kapitalplacerare. De använder argument om att marken som köps upp är underutnyttjad och att de stora markförvärven bidrar till utveckling och skapar arbetstillfällen. I verkligheten rör det sig oftast om bebodd och bördig mark.
Systemet drabbar världens småbrukare som har svårt att konkurrera med storföretagens låga priser, trots att småbrukare står för närmare 70 procent av världens livsmedelsproduktion.
På 1980-talet var Sverige så gott som självförsörjande på livsmedel men i dag har vi jämfört med då endast 40 procent av de heltidsarbetande bönderna kvar och vår självförsörjningsgrad är nu långt under 50 procent. Liknande scenarion ser vi världen över.
I Paraguay i Sydamerika används 90 procent av den odlingsbara marken för att odla produkter för export. Detta trots att den största delen av landets befolkning livnär sig, helt eller delvis, på ett småskaligt jordbruk.
Centralt för en förändring av det rådande livsmedelssystemet är matsuveränitet som innebär rätt till självbestämmande över livsmedelsproduktionen. Tillgången till mark och naturresurser är grundläggande för att uppfylla ett antal mänskliga rättigheter.
Därför kräver vi att Sverige återtar kontroll över jordbrukspolitiken från EU och verkar för att ta bort livsmedel från WTOs och EUs handelsregler.
Om Sverige menar allvar med de avtal och konventioner som vi skrivit under – bland dessa FNs deklaration om de mänskliga rättigheterna och de globala målen för hållbar utveckling – måste regeringen agera för att återinföra regleringar kring markanvändning och förhindra spekulation i mark och naturresurser. Det gäller såväl här i Sverige som globalt.
Andrea Söderblom-Tay, Ordförande Jordens Vänner
Carolina Ehrnrooth, Verksamhetsledare Svalorna Indien Bangladesh
Joel Holmdahl, Styrelseledamot Nordbruk – La Via Campesina Sverige
Karin Ericsson, Talesperson mat och mänskliga rättigheter Latinamerikagrupperna
Linn Rabe, programhandläggare, Framtidsjorden
Maja Magnusson, verksamhetsansvarig, FIAN Sverige
