Kvinnostyrda kooperativ ökar jämställdheten i Indien

Text och Foto: Gabriella Johansson

Redan under sent 1940-tal startade mjölkbönder över hela Indien de första mejerikooperativen som ett sätt att organisera sig och kräva bättre marknadsvillkor. Sedan dess har kooperativen fortsatt att växa sig starka, och idag är de relativt vanligt förekommande i landet. Trots att produktionen av mjölk och mejeriprodukter i Indien till stor del sköts av kvinnor, uppskattas att enbart en femtedel av landets mejerikooperativ drivs av kvinnor. Under nittiotalet uppmärksammades detta problem och flera statliga initiativ med syftet att stärka kvinnorna och möjliggöra ett erkännande av deras viktiga roll i mejerikooperativen lanserades.

I samband med ett ökat fokus på kvinnornas roll i mejerikooperativen startade en grupp kvinnor i byn Menejenahalli år 1996 ett eget kooperativ som det första av sitt slag i Kolar–distriktet i delstaten Karnataka i södra Indien. Med stöttning från kvinnorättsorganisationen Grameena Mahila Okkuta, som är en av Svalornas partnerorganisationer, har kooperativet lyckats växa sig starkt, och består idag av en grupp om 35 kvinnor. Tillsammans driver de hela verksamheten; från inköp och omhändertagande av mjölkkor, mjölkande och testande av mjölkens kvalitet, till leverans.

Pengarna som kooperativet får in delas sedan upp mellan medlemmarna. Kvinnorna berättar hur de innan de började arbeta med mejerikooperativet var beroende av sina mäns inkomster, då männen varit familjens huvudsakliga försörjare. Efter kooperativets start har kvinnorna fått en chans att själva bidra till hushållets ekonomi och på så sätt fått större inflytande både i hemmet och i byn.

Kvällsmjölkning hos Mangamma i byn Chaluvanayakanahalli.

Fler arbetstillfällen

Att bedriva mejeriverksamhet har också öppnat upp arbetstillfällen för kvinnorna i byn. Nagalakshmi, som är sekreterare i kooperativet, berättar om den utbredda arbetslösheten i Chaluvanayakanahalli, som drabbar kvinnor särskilt hårt.

”Om männen kan organisera sig och driva kooperativ, varför skulle inte vi kvinnor kunna göra detsamma?”

– Tidigare har det varit svårt för oss kvinnor att kunna försörja oss genom pålitligt och regelbundet arbete, men med hjälp av arbetet inom mejerikooperativet har vi åtminstone den inkomstkällan att förlita oss på, berättar Nagalakshmi. Hon får medhåll från övriga medlemmar som berättar att de nu känner en större ekonomisk trygghet. De berättar även att engagemanget i kooperativet bidragit till kvinnornas känsla av självständighet.

– Vi tänkte att om männen kan organisera sig och driva kooperativ, varför skulle inte vi kvinnor kunna göra detsamma? Vi vill vara jämlika, säger Bhodevamma som är medlem i kooperativet och styrelsemedlem i Grameena Mahila Okkuta.

Från motgång till framgång

Idag fungerar verksamheten kring kooperativet i stort sett problemfritt, men det har inte alltid varit så. I uppstarten för över 20 år sedan mötte kvinnorna en del motstånd när det framkom att verksamheten skulle drivas enbart av kvinnor, då det officiellt sett oftast är männen som innehar sådana maktpositioner i byarna.

Med hjälp och stöttning från Grameena Mahila Okkuta fick slutligen kvinnorna männen på sin sida, och genom banklån kunde de köpa sin första uppsättning mjölkkor och starta sitt egna kooperativ, som idag är en högproduktiv verksamhet i byn. Idag har gruppen även börjat ut-bilda sina döttrar i hur verksamheten sköts så att de en dag ska ha möjligheten att ta över den.

Fler kvinnor blir inspirerade

Mejerikooperativet i Menejenahalli var det första och länge det enda kooperativet i Kolar–distriktet startat och drivet enbart av kvinnor. Då deras verksamhet visat sig vara mycket framgångsrik, har ryktet spridit sig och fler kvinnor har blivit inspirerade av deras framgångshistoria.

I byn Chaluvanayakanahalli har en grupp om 10 kvinnor nyligen startat ett eget mejerikooperativ, som därmed blivit det andra kvinnliga mejerikooperativet i Kolar–distriktet. De flesta medlemmarna hade redan innan uppstarten av kooperativet mjölkkor och bedrev mejeriproduktion på individuell nivå, men tyckte alla att ett kvinnokooperativ verkade vara en bra idé för att öka möjligheterna att kunna påverka och kräva sina rättigheter som kvinnliga mjölkbönder.

Även på ett individuellt plan innebär kooperativet flera fördelar för medlemmarna, då de genom sitt engagemang erbjuds bland annat statliga försäkringar både för sig själva och för sina mjölkkor. De erbjuds även bidrag och lättare tillgång till banklån som ger dem möjlighet att utöka verksamheten genom att köpa fler mjölkkor och bättre utrustning.