Med livet som insats – att arbeta med mänskliga rättigheter i Indien

Text: Johanna Hedman Foto: Ida Lönnström

För två år sedan mördades en aktivist i en by utanför Madurai i södra Indien. Han hette Muthalagu, kallades för Muthamizhan, och han var dalit. Muthalagu mördades av en grupp kasthinduer därför att han var politiskt aktiv och motsatte sig kastdiskrimineringen. Fallet är inte unikt. Under de senaste tre åren har fyrtiofem gräsrotsaktivister mördats i Tamil Nadu på grund av sitt arbete. Evidence dokumenterar dessa brott men enligt Kathir Vincent Raj, grundaren av Evidence, säger att många av morden aldrig uppmärksammas på grund av att offren varit aktiva på gräsrotsnivå. 

Människorättsaktivister utsätts för olika former av våld med syfte att tysta de som vågar protestera. De mördas, trakasseras, kidnappas, svartmålas och undermineras genom fabricering av kopplingar till terrorister. Kvinnor som tar plats i offentligheten provocerar enbart genom att synas; kvinnor som tar plats och talar om mänskliga rättigheter smutskastas och möter stort motstånd. 

– Utrymmet för civilsamhället i Indien är litet och krymper. För kvinnliga daliter är utrymmet ännu mindre och även det krymper, säger Kathir.

Varför är mänskliga rättigheter så kontroversiellt?
Kastsystemet, patriarkatet, klassklyftorna, den religiösa fundamentalismen – gemensamt för dem är utgångspunkten att människor inte är jämlika. När Evidence organiserar utbildningar om mänskliga rättigheter för daliter är det få av deltagarna som vet vad mänskliga rättigheter innebär. En deltagare reser sig i slutet av en utbildning och säger: 

– Nu inser jag att jag är en del av det här. Jag är människorättsförsvarare. 

EN LÅNGSAM FÖRÄNDRING
Arbetet för mänskliga rättigheter har försvårats av det politiska läget i landet och personalen på Evidence uppger att de märker att människor är rädda eftersom de ser vad som kan hända när någon protesterar. P. Suganthi, generalsekreterare för All India Democratic Women’s Association (AIDWA) i Tamil Nadu, konstaterar att rättighetsbaserat arbete alltid har varit utmanande i Indien men att bördan har blivit större. 

– Det är en svår kamp som förs. Vi har en regering som betraktar kvinnor som underlägsna män, säger P. Suganthi.

En långsam förändring av det indiska samhället.

SKAPA MER UTRYMME
Många aktivister i Evidence nätverk vittnar om att utrymmet för civilsamhället krymper men de betonar samtidigt att allt fler daliter protesterar. Kvinnor trotsar i högre utsträckning patriarkala strukturer som dikterar att kvinnor ska vara tysta. Evidence arbetar för att skapa mer utrymme för dalitiska kvinnor genom sina utbildningar. Därigenom skapas kontaktnät som fungerar som kunskapsutbyte och stöd. En ensam aktivist blir lätt en måltavla men det är svårare att utöva påtryckningar på aktivister som samarbetar. Flera av deltagarna beskriver hur vetskapen om att de har stöd av Evidence gör att de vågar fortsätta protestera. Kathir säger: 

– Det är en långsam process men vi måste ta fasta på positiva saker som sker och ge människor hopp och mod. Daliter höjer nu rösten och protesterar, tidigare var de tysta. Vi kan inte fokusera på vad vi inte kan göra utan på de viktiga steg som har tagits. Det är en långsam förändring av det indiska samhället. 

Våld i hederns namn begränsar ungas liv och frihet

I INDIEN ARRANGERAR vanligtvis föräldrarna barnens äktenskap. Att välja vem du vill gifta dig med är inte normen. Återkommande skriver media om fall där unga förföljs och mördas av familjemedlemmar. Våldet drabbar kvinnor såväl som män, oberoende av kast, klass eller religion.

På arbetsplatser och universitet möts unga vuxna och inleder relationer. I protest mot föräldrarnas önskan gifter de sig i hemlighet och relationer över kast-, klass- och religionsgränser är en vanlig utlösande orsak till hedersvåld. 

Under en av Evidence utbildningar träffade jag en universitetsstudent. Hon berättade om sin uppväxt i en storstad och beskrev den som friare än för andra flickor. Jag frågade henne om äktenskap och hon sa att hon vet att föräldrarnas önskan är att hon ska gifta sig inom deras kast. Jag blev förvånad, men förstod att synen på äktenskap är djupt rotad. Jag frågade henne vad hon känner inför ett arrangerat äktenskap och förklarade att i Sverige väljer man själv vem man vill gifta sig med och att föräldrarna inte är delaktiga i detta beslut. Hon berättade att det viktigaste för henne är att inte göra sina föräldrar besvikna, men tillade att de inte skulle mörda henne om hon gifte sig med någon som de inte har valt. Hon säger det skämtsamt, men det är svårt att skratta med.  

EVIDENCE ARBETAR FÖR att uppmärksamma hedersproblematiken i södra Indien. Avsaknad av lagar som specifikt berör hedersvåld leder till felrubricerade brott, friande domar och luckor i nationell statistik. Under 2019 genomförde Evidence en namninsamling från 20 parlamentariker i New Delhi, vilket ledde till en diskussion i parlamentet om hedersrelaterat våld och vikten av en särskild lagstiftning. 

Mötet med studenten gjorde det tydligt hur viktigt Evidence arbete är och att hederskulturen i Indien tar sig uttryck på olika sätt. Gemensamt för uttrycken är att de begränsar unga människors liv och frihet. 

Du kan läsa mer om Evidence här >>

Var med och bidra till Svalornas arbete för rättvisa och jämställdhet.

Bli månadsgivare idag!