Vårt avtryck på planeten

För någon vecka sedan nåddes vi av nyheten att Sverige under de senaste åren faktiskt ökat sitt ekologiska fotavtryck. Trots känslan av ett ökande miljöengagemang. Om alla skulle leva som vi svenskar gör idag skulle det krävas 4.2 jordklot – alltså hela 3.2 jordklot fler än vad vi faktiskt har! Det kan kanske tyckas märkligt – är inte vi svenskar riktiga miljövänner som återvinner, köper ekologisk mat, använder grön energi och har bensinsnåla bilar? Sanningen är att effekten av de positiva förändringar vi gör för att minska vår miljöpåverkan äts upp av den stora importen av mat-och konsumtionsvaror framställda med hjälp av fossil energi från andra delar av världen.

Sättet vi äter, konsumerar, reser och bor på påverkar på så många fler sätt av vi kan någonsin kan föreställa oss. Det påverkar både mark, luft, vatten, djur- och växtliv, klimat och därigenom människors livs-och försörjningsmöjligheter runt om i världen. Idag lever mänskligheten i stort på 60 % mer resurser än vad planeten klarar av för att återhämta sig nästkommande år. Vi lånar alltså av framtida resurser.

För mig är det en fråga om solidaritet när de ekologiska fotavtrycken ju också faktiskt speglar globala ojämlikheter i termer av inkomst och livsmöjligheter. Länder som Sverige använder långt mycket mer naturresurser än vad som skulle vara en rättvis global fördelning, medan de länder i världen som har lägst inkomst per capita använder mindre än hälften av de tillgängliga naturresurserna om alla i världen skulle använda lika mycket. Samtidigt kämpar många människor med att få sina basala behov tillfredsställda.

När det gäller de klimatförändringar som våra fossiltunga livsstilar ger upphov till är det ju faktiskt också så att de människor i världen som redan idag är mest sårbara, lever i fattigdom och har svårt att få sin försörjning att gå ihop – är de som drabbas mest av klimatförändringarnas effekter. När det exempelvis sker översvämningar eller torka i Indien och Bangladesh, då slår det hårdast mot de som lever i fattigdom och kanske inte har några andra inkomstmöjligheter när översvämningar sköljer bort deras jordbruksmark eller när regnet inte kommer som det brukar. Samtidigt som om alla i världen skulle leva som människorna gör i Indien eller Bangladesh, skulle mänsklighetens ekologiska fotavtryck inte ens förbruka alla faktiskt tillgängliga naturresurser varje år.

Sedan miljöombytet från Stockholm till Narainbagar har både jag och mina praktikantkollegor blivit mer och mer medvetna om vår egen livsstil och vad den lämnar efter sig. Även om vi lever mycket gott här så har många tankar uppkommit i kontrasten mellan vårt vardagsliv i Sverige och våra nya vanor här.

Exempelvis så är tillgången på kött väldigt liten. De flesta människor äter vegetariskt. När vi äter på restaurang eller blir bjudna på mat är det oftast helvegetariskt. På den lyxigaste krogen i stan händer det att vi får curd (en typ av filmjölkig youghurt) och teet görs med mjölk, men annars är de mjölkprodukter vi blir bjudna på av grannar och på fältbesök en gräddig kryddad mjölkdryck direkt från korna runt hörnet. De basvaror vi lever på är linser, bönor, ris, vetemjöl samt de grönsaker och frukter som vi kan hitta på marknaden.

Här kan ni se korna i ladugården bredvid som får de rester som blir över från vår matlagning så som blomkålsstjälkar, äppelskrutt och lökskal – vars mjölk vi sedan får smaka på när våra grannar bjuder på mat. Det tycker jag känns fantastiskt!

Vattenanvändningen är ett annat exempel. Där vi bor hämtar kvinnor och barn vatten vid gemensamma pumpar men vi har den stora lyxen att ha rinnande vatten i vårt hus. Dock tänker vi mycket över hur mycket vatten vi använder. Hur vi duschar och tvättar här är något som verkligen fått mig att ifrågasätta mina vanliga vanor. Här häller jag upp kanske 4-5 liter i en hink, varav en del som jag kokar för få en skön varm dusch. Sedan använder jag det tillsammans med en skopa för att tvätta båda hår och kropp. Nu tvättar jag håret max två gånger i veckan och de övriga dagarna tvättar jag av mig lite snabbt med en tvättlapp.

Det går också att tillägga att både vattnet, elen och internet kommer och går lite som den vill. Det får mig att fundera mycket på hur beroende mitt liv är av dessa saker, och att infrastrukturen runt omkring det funkar. När det försvinner kan det både vara frustrerande och skönt. Jag funderar mer och mer på alla de prylar jag har hemma som slukar el och hur mycket tid jag spenderar vid datorn. Just nu känns det inte alls nödvändigt.

En mer negativ aspekt är skräpet (påsar och förpackningar) och hur det tas omhand. Det finns inget system så som vi tänker oss med insamling och återvinning för att ta hand om det. Skräpet här slängs antingen på marken, läggs på deponi eller bränns upp. Mycket plast flyger iväg och sprids i naturen, något som vår handledare Siddharth diskuterat på olika fältbesök och människor har uttryckt sin oro för hur det kan komma och påverka dem i framtiden när plasten äts av djur och går ner i jorden.

När vi är på fältbesök får vi ofta te i plastglas. När teet är färdigdrucket har jag ibland gått och hållit det tomma plastglaset i handen utan att veta var jag ska göra av det. Då har någon kommit fram till mig och skrattat, tagit skräpet ifrån mig och kastat det på marken medan jag gett ett obekvämt skratt till svar. Men jag känner samtidigt att vi ska passa oss för att komma med moraliska pekpinnar om vi tänker på hur den livsstil vi har i Sverige påverkar planeten. I vår vardag syns kanske inte effekterna lika tydligt som här med skräpexemplet men det betyder inte att de inte existerar som vårt ekologiska fotavtryck så tydligt visar.

Bilden, eller kanske självbilden, av den miljövänliga svensken tror jag måste förändras om vi ska kunna förändra sättet som vi lever och använder vår planets resurser på. Dessutom tror jag att det är extremt viktigt att vi på allvar börjar tänka på var och hur de varor som vi förbrukar är producerade, vad de lämnar efter sig när vi är klara med dem och vad de i stort gör för avtryck på planeten. Jag tror också att det är väldigt viktigt att tänka på vad som är ett gott liv? Vad behöver vi egentligen för att vara må bra? Kan vi leva som vi gör med gott samvete när vi lever på planetens och andra människors bekostnad?

För att avsluta skulle jag vilja ge några tips på hur du kan minska ditt ekologiska fotavtryck:

• Ät mer vegetariskt!
• Åk kollektivtrafik och cykla!
• Skippa flyget!
• Skippa att shoppa nytt – köp begagnat, låna, byt och återanvänd!
• Handla ekologiskt, Fairtrade och säsongsanpassat!
• Tänk på din energi- och vattenförbrukning i hemmet!

Läs mer om våra ekologiska fotavtryck och hur mätningen görs i Världsnaturfonden WWFs rapport Living Planet.

Såhär arbetar Svalorna Indien Bangladesh med ekologiska fotavtryck, engagera dig du också!

Det var allt för den här gången!

/Karin