Fyra månader, fyra personer, ett hus

Från Keystone Foundation, Kotagiri, Tamil Nadu

Hej Indienbloggen,

Nedräkningen har börjat. Snart lämnar vi utlandspraktikanter Indien och åker tillbaka till Sverige. Typ i alla fall. Några av oss ska iväg på andra äventyr innan vi beger oss hem till Sverige igen.

Efter fyra månader i Indien finns det mycket att glädjas över att ha fått uppleva. Det är alla våra tidigare blogginlägg bra exempel på. Vi har besökt otroliga platser, sett våra organisationers viktiga arbete och lärt känna alla drivna personer som arbetar på de tre organisationerna. En sak som är lätt att glömma är dock att vi även lärt känna varandra under de här fyra månaderna. Hur hade de här fyra månaderna varit utan mina tre rumskamrater? Det vill jag inte ens tänka på.

Julia, Aviva och Stina har bidragit till att hela Indienvistelsen gått som smort, trots en hel del motgångar och oklarheter. Kvällar med Rupaul’s Drag Race, På spåret och nu senast Mello har varit guld värda när en velat gråta över brunt kranvatten och mögliga kläder. Att alltid ha någon att vädra med när problem och kulturkrockar uppstår har varit ännu mer värt. Det är helt galet att detta är tre personer som jag knappt kände för fyra månader sedan.

Självklart har vi inte dansat ringdans och gett varandra massage varenda dag, men överlag är jag väldigt glad över att inte ha varit ensam praktikant i Kotagiri. Gapskratt över pinsamma situationer vi försatt oss i, rädsla för vilda djur och ledsna på grund av hemlängtan. Illaluktande när vattenproblemen varit som störst samt superfräscha och lyckliga när vi varit iväg på mindre weekendresor tillsammans. Vi har hunnit se varandras bästa och sämsta sidor och det är verkligen få förunnat. Jag visar inte upp mina bästa sidor för vem som helst!

Detta kommer troligen vara mitt sista egna blogginlägg här, vilket känns lite sorgligt. Tiden i Indien har gett mig så otroligt mycket. WordPress skulle krascha om jag skulle försöka få med allt i detta inlägg. Därför slutar jag helt enkelt här med ett stort tack till Julia, Aviva och Stina som stått ut med mig hela den här tiden. Det är ett under. Ni är grymma.

På återseende,

Felix Berger