Teater som berör bland dimmiga berg!

Min första vecka på Keystone i Kotagiri var väldigt händelserik. Under den första promenaden ner till bykärnan, fick jag en känsla av eufori när jag traskade runt i den sköna och ofantligt vackra gröna naturen runt bergsbyn. I skymundan av det vackra bergslandskapet framträdde även bybornas spartanska liv men också den påtagliga fattigdomen som smälte in bland de vackra men än dock mycket enkla husen – tätt längs med bergskroppen.

En annan upplevelse som var väldigt fascinerande under vår vistelse här i Kotagiri var besöken vi fick av de vilda djuren. På Keystones campusområde har vi fått många besök av ståtliga och stora gaurer, knasiga makakapor som försöker att stjäla mat, ett stort vildsvin, söta salamandrar som smyger runt här och var samt andra små besökare.

Något som även fångade mitt intresse var när vi hade tepaus en dag på organisationen där några ungdomar, som deltar i organisationens Community Wellness program, spelade upp en sketch för alla anställda.

Sketchen utspelade sig utanför kantinen och var en berättelse om en familj som en dag hade upptäckt att deras dotter försvunnit och började leta efter henne i området, tillsammans med byborna. Efter ett långt sökande återfann familjen dottern som hade gått vilse ute i skogen. Den unga flickan hade blivit traumatiserad när hon inte kunde hitta vägen tillbaka hem från skogen och hade därför mist förståndet efter ett tag på grund av rädslan.

Eftersom flickan inte kunde prata som vanligt och betedde sig lite annorlunda efter sina traumatiska upplevelser ute i skogen, behandlade byborna henne illa genom att kasta sten på henne när de såg flickan för att de tyckte att hon verkade galen och konstig, men också för att de var rädda att hon skulle smitta de andra byborna med sin sjukdom – något som de trodde att hon hade.

En dag får byn besök av en kvinna som jobbar med social- och hälsofrågor och som får nys om den lilla flickans historia och besöker familjen. Efter besöket råder kvinnan familjen att söka professionell hjälp hos det statliga sjukhuset. När flickan sedan får hjälp och behandling hos en psykolog börjar hon så småningom bli bättre och kan prata och leka som vanligt igen. Sketchen avslutas med ett litet tal om budskapet som ungdomarna ville framföra genom sketchen.

Andemeningen i denna korta sketch var att belysa åskådaren om stigmatiseringen av mental ohälsa i samhället och vikten av att upplysa befolkningen om att det är okej att söka hjälp för mental ohälsa, samt att det inte är en smittosam sjukdom – vilket många bybor tror att det är. Dessa ungdomar – som är lokalbor från trakterna omkring Nilgiriområdet – reser runt i byarna och spelar upp liknande sketcher för att upplysa byborna om social- och hälsofrågor genom teater och sketcher för att lättare kunna få byborna att ta till sig budskapet som framförs.

Förhoppningsvis kommer vi även kunna få gå på fältbesök i andra byar, då ser jag verkligen fram emot att få ta del av dem andra bybornas berättelser och låta mig ytterligare hänföras av den vackra omgivningen och naturen.

Text: Dilan Cetinkaya