Förväntningar och myter

Hej. Anna på India Office här. Det har varit några hektiska veckor sedan vi allihop anlände till Indien. Mycket nytt, många praktiska saker att ordna, många timmar lagda på att få saker som telefon och internet att fungera. Nu när allt börjar lugna ner sig lite är det dags för mina första steg in i bloggvärlden. Räkna med prat om Indien-kontoret, diskussion av senaste nyheterna i Bangalore och bilder på roliga skyltar. Jag tror starkt på att skriva om det man själv tycker är intressant, så bloggen är min ursäkt att gräva ner mig i i ämnen jag är nyfiken på.

Här tänker jag prata om vad jag fått höra om Indien och hur det stämde överens med verkligheten. Indien skildras inte så ofta i svensk media och när det dyker upp är det ofta samma saker man hör. Sånt som är ”allmänt känt” om landet. Jag tänkte det skulle vara kul att lista några påståenden man ofta hör och kommentera med egna upplevelser.

”Trafiken är livsfarlig” – Den allmänna bilden folk i Sverige har av indisk trafik är att den är totalt galen. Ser man en youtubevideo av bisarrt trafikkaos så är det ofta Indien som porträtterats. Med tanke på detta och alla varningar jag fått om att akta mig i trafiken var jag beredd på det värsta och lite till.

Det som mötte mig var inte alls vad jag föreställt mig. De stora vägarna är läskiga att korsa som fotgängare. Trafikstockningar är vanliga i rusningstrafik. Körstilen är annorlunda än i Sverige, mer otålig och offensiv. Folk gör manövrer ingen skulle tänka på i Sverige. Ett par gånger har våra rikschaturer blivit lite vådliga. Men allt som allt är det här inte alls illa, inte jämfört med vad jag hade föreställt mig. Man behöver inte pusta ut och tänka ”wow, jag dog inte” varje gång man korsat gatan.

”Indien är kaotiskt” – Ja och nej. Det fungerar helt enkelt inte likadant som Sverige gör. Om man med kaotiskt menar fullt av oförutsedda händelser, så ja. Självklart kan vi inte gissa oss till vad som kommer inträffa, vi är ju nykomlingar här.

”Det är människor överallt” – Det är det faktiskt inte. I Bangalore finns i allmänhet gott om plats. Inte överallt och inte hela tiden, men jag behöver i princip aldrig trängas. Naturligtvis skildrar mina intryck inte alla stadsbors vardag – jag tillhör den privilegierade grupp som inte behöver söka sig till de fullaste bussarna, till exempel. Men jag kan konstatera att alla Indiens transportmedel och offentliga platser inte är fullpackade såsom det låter när landet figurerar i media.

”Indier är pratglada och nyfikna på utlänningar” – Bangalore är faktiskt inte så olikt Sverige vad gäller socialt samspel. Man börjar inte prata med främlingar utan anledning. Det händer då och då att nån vi möter på gatan frågar var vi kommer ifrån, men vi har fortfarande inte hamnat i samtal med våra grannar. Främlingar håller sig i allmänhet på sin kant. Därmed inte sagt att folk inte är artiga och hjälpsamma. Står jag och ser förvirrad ut är det inte ovanligt att nån kommer fram och pekar ut vart jag ska gå.

”Du kommer att bli stirrad på” – Jag märker oftast inget, men Katarina har berättat att folk tittar på mig. Troligen är det just mig de tittar på eftersom jag saknar solbränna och i jämförelse med Katarina är kritvit. Då och då kommer nån fram och vill ta ett foto med oss. Det är lite udda att som nykomling i stan själv betraktas som en turistattraktion, men så länge folk är trevliga är det bara att le och hänga på.

”Maten är jättestark” – Det kan den vara, men all mat är det inte. Jag håller på att lära mig vilka ord jag ska hålla utkik efter för att hitta milda varianter. Jag kan försäkra eventuella oroliga anhöriga om att jag inte kommer svälta ihjäl.

”Man blir garanterat magsjuk i Indien” – Det här är nåt som alla som ska hit oroar sig för och nåt man konstant får frågor om. Indien är magsjukelandet nummer ett i folks tankevärld. Katarina och jag mår dock prima. Självklart ska man vara försiktig med vad man äter och dricker, speciellt i början, men att alla blir magsjuka är en myt. Skulle det hända är det dessutom troligare att man får en mildare släng av magproblem än att man blir utslagen i veckor. Magsjuk kan man bli i alla länder, inklusive Sverige. Hur mår ni därhemma, har vinterkräksjukan börjat gå än?

Alltsomallt tror jag inte jag hade så mycket förväntningar när jag kom hit, förutom de myter jag hört. Indien var mer som ett oskrivet blad för mig. Alltså kan jag inte riktigt säga om om det motsvarat förväntningarna, men jag kan berätta att jag trivs väldigt bra och att jag alltid vaknar peppad på att lära mig mera om omvärlden.