Fartfyllda dagar och förvrängd tidsuppfattning

För oss känns det som att vi ligger efter lite med bloggandet. Vi har irrat runt rätt mycket bland olika boenden och städer den senaste veckan, med begränsad tillgång till internet. Trots att det bara är fem dagar sedan vi lämnade Bangalore och resten av gänget känns det som en halv livstid – vilket trots allt passar oss rastlösa själar väldigt bra!

Torsdag natt tog vi tåget till Hyderabad. Där sprang killar omkring och sålde chai, chips, fruktsallad och någon friterad historia direkt från en gigantisk plastlåda som knuffades runt på golvet. Den sistnämna skippade vi. Istället festade vi loss på chai och på vår paneer butter masala – som visade sig vara rätt ordentligt mycket starkare än vanligtvis. Oh well. Det var bara att bita ihop och tugga, svälja, svettas och börja om, fort som tusan, innan man riktigt hann känna exakt i vilken utsträckning munnen faktiskt brann. Vi kan nog enas om att chai-teet var höjdpunkten på resan. 🙂

05.40 var vi framme i Hyderabad och blev upphämtade av en förbokad taxi. I den nästintill sömnlösa dimman kändes det skönt att föraren hade koll på adressen, och smidigt kryssade sig tvärs igenom stan. Väl framme på hotellet fick vi vila lite och sedan dricka sött, starkt kaffe innan det var dags att infinna sig på kontoret för att träffa koordinatorn Jayasri. En fantastiskt vacker kvinna klädd i sari, och vi blev som vanligt helt hänförda av den feminina grace som genomsyrar hela det indiska samhället.

Jayasri rekommenderade oss att åka runt med en turistbuss på lördagen. Jag (Caroline) placerades på en moppe bakom en av killarna som jobbar på kontoret, för att köpa biljetter. Tack gode Gud att det inte var jag som körde – och tack Svalorna för att ni har förbjudit oss att köra i Indien! Trafiken i Hyderabad var snäppet värre än i Bangalore, med bilar, rickshaws och moppar om vartannat. Och tutandet. Allt detta testosteronstinna tutande. Ska du svänga – tuta. Ska du köra om – tuta. Kan du inte köra om – kör i vägrenen och tuta oavbrutet under tiden. De enda som verkar kunna behålla lugnet i trafiken är korna. De lunkar på i sakta mak och verkar inte det minsta besvärade av all traffic madness.

Själva turistbussturen var rätt typiskt turistig. Vi kollade in några tjusiga byggnader, tempel och ett fort som tillhörde nizamen i Hyderabad fram till självständigheten, när egendomen skulle överlämnas till staten. Nizamen var världens då rikaste man, och var inte så pigg på att bli av med sina rikedomar. Staten fick ta i med hårdhandskarna och till slut hade herr Nizam inget annat val än att kapitulera. Vår guide tydliggjorde för oss att vi absolut inte skulle hinna klättra upp till toppen av fortet. Vi utmanade ödet och klättrade likt förbannat ändå. Resultatet blev massiva svettningar och en fantastisk utsikt över staden. Kolla in denna vackra vy över mångmiljonstaden som inte tycks ha något slut. Och så några andra snaps från dagen. Tyvärr fick man inte fota i templet Birla Mandir, så de bilderna får ni googla – otroligt vackert!

Där fick ni en rätt komprimerad version av helgens upplevelser. Men idag är det tisdag och mycket mycket mer har hänt sedan dess. Nu är vi i Pastapur där vi kommer att spendera resten av praktiken. Vi har fortfarande inte fått flytta in i vårt boende, och vardag och arbetsrutiner får vänta lite till. Våra första dagar här är en historia som vi sparar till nästa inlägg. (Okej, vi kan säga så mycket som att vi har blivit inslängda i hetluften direkt. Bokstavligt och bildligt talat.)

Varma, svettiga currykramar från Kajsa och Caroline