Man ska ha husvagn

Att vara ledig är grejer det. Och det har jag varit och dessutom haft långväga besök av min käresta. Att vara ledig och ha långväga besök innebär bland annat att:

• Äta Karim’s kebaber i Old Delhi lagade efter Den Stora Mogulens hemliga recept
  

  Hemma hos Mantos familj tillsammans med Reena, Avni och Vikash

  

  Se på 1100-tals minareter. Qutub Minar ifråga.

• Vara på indiskt födelsedagskalas och äta tårta med gingrogg till förrätt
• Ha en romantisk helg i Indiens smekmånadshimmel, Mussoorie
• Få en snyting i Delhis tunnelbana
• Vara magsjuk och knallförkyld
• Vara magsjuk och knallförkyld på ett AC-nattåg
• Köpa 20 kilo sidentyg. Duchesse, crêpe, dupion.
• Andas in den gruvsamma smoggen vid New Delhis centrala cirkus Connaught Place
• Känna varje andetag som ett svullet finger gnuggat i ett sår av smoggen i den förkylda halsen

• Äta tibetanska momos och ångade vetebullar
• Köpa våldsamt många kashmirsjalar

När jag nu prövat nästan allt som finns att välja på: campa, hyra båtar, cykla eller gå, är det dags att åter bege sig till skogen. Både intellektuellt och fysiskt. När halvvägspinnen är rundad för min tid som svalepraktikant i Dehradun väntar både fler besök hos Van Gujjarerna, en resa till Sydindien och ett par veckors arbete med UYRDC. UYRDC arbetar precis som SOPHIA med Skogsrättigheter tillsammans med Svalorna.

UYRDC:s kontor ligger i Narayanbagar 3000 meter över havet. Det är lovande.