En enkel kopp té?- del 2

För inte så länge sedan skrev jag om té och hur mycket tea dust som dricks i Indien och därmed betyder att det är ytterst svårt att få tag på té blad. Inför en av de största indiska festivalerna, diwali, valde jag att lämna storstadslivet i Madurai och därmed också undvika alla fyrverkerier och crackers. Destinationen för denna gång blev Munnar en hillstation i Kerala, ca. fyra timmar från Madurai. Plasten är känd för sina té plantager där det mesta ägs av ett stort välkänt indiskt företag. Plötsligt befinner jag mig i en av de vackraste plasterna jag besökt i Indien. Det är inte endast naturen och landskapet som tilltalade mig utan även alla té plantager. Att kunna få ta del av hur själva té processen går till och att dessutom få tag på té blad är helt fantastiskt för en té älskare. Även om allt té kommer från samma buske är det behandlingen av té bladen som gör att téerna olika.  Här är några av de olika sorterna: svart té oxideras direkt efter plockningen och under denna process svartnar bladen och sedan rullas och torkas bladen.  Grönt té upphettas genom ångning eller torrsteks för att undvika oxidering och sedan rullas bladen och torkas. Vitt té varken ångas eller steks, utan istället torkas det direkt. Den högsta kvaliteten av vitt té får man då té bladen skördas innan bladen skall slå ut. Priserna varierar på basen av kvaliteten och sorten. Att se denna mängd té blad fick mig igen att fundera över vart alla té blad tar vägen, garanterat inte till den lokala butiken i mitt grannskap i Madurai. Återigen kan man se att det mesta exporteras och att tea dust som är billigare än själva bladen säljs på den indiska marknaden.