Inte riktigt än

Hur är det möjligt? Om tre och en halv vecka sitter jag på flyget hem till ett vitt Sverige. Det märks i mina drömmar som likt de första veckorna här i Indien är lite förvirrade. I drömmarna befinner jag mig på båda platser samtidigt, eller i ena stunden här och i andra hemma hos familj och vänner. Platserna möts och blir ett. Tänk om det ändå vore så bra att jag kunde behålla båda även när jag fysiskt lämnar södra Indien. Jag ska i alla fall försöka. Kanske är det ett sent nyårslöfte till mig själv.

Jag vill fortsätta hålla kontakten med de personer jag fått lite extra nära relation till här. Detta gäller speciellt ett par av de koordinatorer vi spenderat mycket tid med under våra fältbesök. De har alltid välkomnat oss med sådan värme, engagemang och intresse och inspirerat mig så otroligt mycket med deras kunskap och (till synes) outtröttliga kamp. Det har inneburit väldigt fina möten och utbyten ibland på samma språk och andra gånger genom kroppsspråk, skratt och med hjälp av tolk.

Som tur har jag ännu lite tid kvar på praktiken. Dessa sista veckor och dagar kommer bli intensiva. Förutom att jag vill hinna njuta fullt ut av allt det jag sen kommer sakna så är även en stor del av arbetet kvar att slutföra. Rapporten som ska bli resultatet av de fyra veckolånga fältbesök vi gjort under vår tid på Women’s Collective ska skrivas. Allt det vi samlat och lärt oss under tiden i Vellore, Kanyakumari, Kotagiri och Madurai ska ner i skrift och bild. Det är fyra olika platser inom samma indiska delstat med unika miljöer, utmaningar och tillgångar men med liknande projekt och vision. Det känns lite stressigt, men också kul. Tänk när det faktiskt finns samlat och det vi fått lära oss och uppleva finns där för fler att ta del av!

På lördag blir min sista dag på kontoret i Chennai då vi av olika anledningar ska vara sista tiden i Bangalore. Det blir förhoppningsvis ett fint avslut där jag och Sara C berättar lite om de fältbesök vi varit på och den rapport Women’s Collective senare kommer få ta del av. Så blir det nog en tårta också för att tacka för de månader vi fått vara här!

Nu ska jag gå till jobbet i min svarta kurta då det är Black Thursday idag!

Här är lite bilder på fina stunder från den senaste månaden.