Mat!

Mat är något väldigt centralt i människors liv, och något som vi kommer att fundera mycket på under våra 4.5 månader i Indien. Vad äter vi? Hur äter vi? Var kommer maten ifrån? Hur har den producerats och av vem? Vad är bra mat? Vad innebär rätten till mat? Hur kan mat ses som en politiskt fråga och hur kan det handla om makt?

Vi, Elin, Kristina och Mafaye, gör som sagt vår praktik hos gräsrotsorganisationen Deccan Development Society (DDS) som har funnits i nära tre decennier och jobbar med rätten till mat för de de allra mest utsatta, kvinnliga dalit-bönder, i ungefär 75 byar i centrala Indien. DDS jobbar tillsammans med kvinnors Shangams (lokala frivilligrörelser för de fattiga) med matsuveränitet, ekologiskt jordbruk och kvinnliga daliters rättigheter. Den så kallade gröna revolutionen omnämns ofta här. För er som inte vet så var den gröna revolutionen 70-talets omställning av jordbruket till ett mer intensifierat och marknadsanpassat system, där bönder över hela världen uppmuntrades odla ”cash crops” (ris, majs, vete) och en hel del gödningsmedel och besprutning började användas i större omfattning. Detta var visserligen till viss del framgångsrikt på vissa sätt (t.ex. tillväxt) och på vissa platser, men knappast hållbart varken ur ett miljö- eller hälsoperspektiv. Många bönder hamnade även i stora skuldsvårigheter gentemot företagen som säljer dessa produkter vilket i extrema fall har lett till självmord. DDS arbete kan ses som ett svar på denna utveckling. (Läs mer om DDS här och om den gröna revolutionen här).

I lördags firades World Food Day över hela världen och här hos oss på DDS uppmärksammades Millets stort. Millets (hirs på svenska) ses här som en slags mirakelgröda, som både innehåller långt fler näringsämnen än samtliga ”cash crops”, som går att odla utan särskilt mycket besprutning och som klarar tuffa väderförhållanden och därmed klimatförändringar. Dessutom odlas Millets traditionellt av daliter. 200 kvinnliga bönder var inbjudna att fira och även forskare, politiker och lokal media. DDS har medverkat till att inkludera Millets i Indias National Food Security Act och mycket av arbetet gäller nu att omsätta detta i praktiken, såväl som att sprida information och fortsätta stärka bönderna.

Hemma i Sverige känns mat oftast som en självklarhet och det är kanske få av oss som funderar kring begrepp som matsuveränitet till vardags. Visserligen har kunskapen om vikten av att köpa ekologiskt, närodlat och fairtrade spridits och diskussionerna om köttindustrins bidrag till klimatförändringen har börjat sippra från vegetarianernas matlådor ut i den offentliga debatten och ner på medelklassfamiljens middagsbord. Dock är ynnesten att kunna äta bra mat fortfarande få förunnat, ofta på grund av att det är dyrt, men också på grund av tillgång, sociala normer eller annat. Här i Indien har vi redan fått smaka en uppsjö av olika smaskiga maträtter, allt från saftiga dosas till eldiga currys. En och annan favorit har vi så klart hittat. Det blev dock snabbt klart för oss hur viktigt det kan kännas att få bestämma över vad, när och hur vi äter och hur skönt det var när vi började känna till närområdet lite och kunde börja handla och laga vår egen frukost. Att bara laga så pass mycket mat till middag att vi orkade äta upp den och inte skulle behöva slänga rester över murkanten…

Matsäkerhet handlar inte bara om att ha tillgång till mat, utan bra, näringsrik och kulturellt passande mat. Matsuveränitet i sin tur handlar om att ha makt över sin försörjning, att perspektivet blir mer långsiktigt och att de involverade får en ökad egenmakt. Kvinnorna, så kallde Millet Sisters, kan med hjälp av DDS få tag på mark att bruka, genom fröbanker få tillgång till frön för att odla Millets och genom agroekologiska metoder jordbruka utan beroende av utomstående. Millets är näringsrikt och förbättrar livskvalitén och genom de här grupperna utbyts kunskap så att information kan spridas och metoderna utvecklas ytterligare. Det ekologiska sättet att jordbruka ger kvinnorna mer makt att styra över sina liv och den mat de producerar och äter. Vi här hos DDS ser väldigt mycket fram emot att fortsätta lära oss om detta viktiga och spännande område!

Foto: Elin Gidlöf,  Kristina Johansson