Nya kunskaper leder till ökad självständighet för kvinnor i Kolar-distriktet

Den allra vanligaste sysselsättningen i Kolar-distriktet är jordbruk av olika slag. Under de senaste åren har bönderna i området fått kämpa rejält, då de stött på svårigheter så som extrem torka som gör att deras land och skörd torkar ut och dör. Detta innebär allt mindre arbetsmöjligheter för de människor som inte själva äger land utan arbetar för dagslön hos bönder, och därav har allt fler, till större delen unga människor, övergett landsbygden för att söka sig till städer där arbetstillfällena är fler och de har möjlighet att försörja sig själva och sina familjer. För många invånare i distriktet, särskilt för kvinnorna, är det dock inte alltid möjligt att flytta dit arbete finns, och därför har Grameena Mahila Okkuta som ett av sina viktigaste fokusområden att skapa arbetstillfällen runtom i byarna, dels för att bekämpa den ökande arbetslösheten och fattigdomen, men också för att stärka kvinnor såväl socialt som ekonomiskt. Detta görs genom att GMO informerar sina medlemsbyar om statligt finansierade kurser och träningar inom olika typer av försörjningsmöjligheter, som tagits fram med syftet att stärka landsbygden genom ökade arbetstillfällen för landsbygdsbor. Dessa kurser

har funnits tillgängliga under en längre period, men informationen kring dem har inte lyckats nå ut i önskad utsträckning, och speciellt inte till kvinnorna i Kolardistriktets fattigaste byar. GMO arbetar därför aktivt med att informera sina medlemmar om de möjligheter som finns, och visar det sig att intresse finns för att delta i en av dessa kurser, anordnas en kurs inom någon typ av försörjningsområde. Hittills har erbjudits kurser i bland annat sömnad, biodling, mjölkproduktion och grönsaksodling. Tanken är att kvinnorna ska kunna använda sina nyförvärvade kunskaper för att arbeta, antingen hemifrån eller under anställning, och därmed inte vara lika beroende av arbete inom jordbruk, som kan vara en opålitlig inkomstkälla. Dessutom är det många kvinnor som saknar arbetserfarenhet över huvud taget, då de tagit hand om hem och hushåll medan det är deras makar som stått för hushållets huvudsakliga inkomst, och därmed riskerar dessa kvinnor att stå handfallna om de skulle bli frånskilda eller änkor. Genom att få möjligheten att lära sig något nytt, arbeta och tjäna egna pengar, har de ett ekonomiskt skyddsnät om detta skulle inträffa.

Vi praktikanter har fått möjligheten att besöka flertalet grupper av kvinnor som deltagit i olika typer av kurser och träningar. Många av de kvinnor vi talat med berättar hur de tidigare antingen lönarbetat inom jordbrukssektorn (där de inte blivit betalade lika mycket som männen blivit, trots att de utfört samma typ av arbete i samma utsträckning), eller varit hemma och tagit hand om barn och hushåll. Det är oftast positiva historier vi har fått höra, där kvinnorna berättar att de har fått upptäcka nya intressen och färdigheter de inte visste att de hade, och där de lyckats omvandla sina nyförvärvade färdigheter till en extra inkomstkälla för sina familjer. Flertalet berättar också att förutom den uppenbara fördelen med en extra inkomst, har projektet bidragit till en ökad självständighet och en växande självkänsla. För ett par dagar sedan fick vi besöka byn Minajenahalli där en grupp kvinnor i över 20 år, på initiativ av GMO, har

bedrivit ett mejerikooperativ där 35 medlemmar tillsammans äger mjölkkor som de gemensamt hjälps åt att mjölka, därefter testas mjölkens kvalitet innan den säljs vidare till KMF (Karnataka Milk Federation) som sedan distribuerar mjölken till butiker där den sedan säljs vidare. Mejerikooperativet har från uppstarten drivits enbart av kvinnor, och är det enda kooperativet i distriktet som ägs och drivs uteslutande av kvinnor. I uppstarten stötte kooperativet på vissa svårigheter som ledde till att initiativet fick ligga på is under en period, men sedan dess har verksamheten vuxit sig stark och är idag väldigt framgångsrik och har inneburit en stabil inkomstkälla för medlemmarna. Under vårt möte berättade de också att förutom att erbjuda en ökad ekonomisk trygghet, har arbetet också resulterat i en stärkt självkänsla och en växande kunskap om mjölkproduktion med allt vad det innebär. Medlemmarna beskriver hur denna kunskap skänker en känsla av trygghet då de vet att vad som än händer i deras privatliv så kommer de kunna använda sin kunskap och sina erfarenheter för att försörja sig själva, om det någon gång skulle bli så att de skulle bli av med sina jobb eller vara tvungna att flytta från byn. De ser också ljust på framtiden, då de hoppas och tror att de kommer att kunna lämna över ansvaret och arbetet inom kooperativet till sina döttrar, när det blir dags för dem själva att sluta jobba.

 

 

Det är så inspirerande att få höra dessa kvinnors historier. Trots den problematik det innebär att födas som flicka och leva som kvinna i Kolar-distriktet i södra Indien, har de stått rakryggade, hållit varandra om ryggen, och tillsammans skapat verktyg för att hantera det patriarkala maktsystem som begränsar dem. De har tillsammans byggt självständighet och plöjt vägen för sina döttrar, som har möjlighet att lära sig av sina mödrar och ta över verksamheter i framtiden om de skulle vilja. Det finns så mycket styrka, erfarenhet och kampvilja hos dessa kvinnor, och deras glöd och engagemang skänker en stråle av hopp för en ljusare framtid för kvinnor världen över.

Text: Gabriella Johansson

Foto: Gabriella Johansson och Josefine Mattsson