Papadam, politik & partnerskap

Häng med på nationellt partnermöte i Bangalore! 

Under den gångna veckan har praktikanter, partners och representanter från Svalorna sammanstrålat i utkanten av Bangalore. På årlig basis arrangeras ett nationellt partnermöte i Indien och parallellt har vi praktikanter fått chans att mötas upp. Få bättre grepp om organisationernas verksamheter, vända och vrida på kulturkrockar av varierad intensitet och planera inför framtida projekt. 

I år var organisationen Grameena Manila Okkutta värdar för programmet. Efter en inledande öppningsceremoni bestående av sång, blomster och ljuständning drog tre-dagars programmet igång. Vi praktikanter hängde med under den första dagen, för att sedan  ägna oss åt egna programpunkter under resterande två dagar. Redan tidigt inpå agendan blev våra olika referenspunkter om Indien uppenbara.

Vi från högre bergstrakter pustade ut i de 25 värmande graderna medan resterande praktikanter konstaterade att stan minsann bjöd på svalkande temperaturer. Någon sa sig ha sovit SÅ gott i den tysta morgonen medan jag själv, ovant, vaknat upp till ett ihärdigt mässande från närliggande tempel och en skränig tupp som testade stämbanden vid halvsju-snåret.

Att vi efter drygt en och en halv månad i landet har samlat på oss skilda intryck och erfarenheter är en god indikator på hur vitt och brett Indien är. Det är chapati och naanbröd, men också dosa, paratha, roti och appadam. För att inte glömma det tortillalikannde, krispiga brödet papadam. I innerstan är somliga rickshaws är dekorerade med dekaler som ’JESUS LOVES YOU’ medan andra har ikoner av Visnhu prydligt placerade vid förarsätet. I samma stund som vi korsade gränsen från Tamil Nadu till delstaten Karnataka för att delta på mötet blev mina, om än mycket sparsamma språkkunskaper i Tamil, i princip obrukbara. Här talas i första hand Kannada (men också Urdu, Telugu, Marathi, Malayalam och på sina håll Tamil).

Anna och Matilda. Kaffe och pepparkakor (!)

Mittmötet erbjöd ett välbehövligt tillfälle att ventilera upplevelser, redogöra anekdoter och fylla i varandras funderingar. Kort sagt, från att mestadels ägnat tid åt skogsrättigheter i Nilgiribergen, lyfta blicken några nivåer. Höra om fattigdomsbekämpning på landsbygden utanför Bangalore, kastsystemets skugga över vardagen som dalit i Manduari och den gröna revolutionens baksida när det kommer till odlingsmönstren i Tiruchirappalli. 

Under partnermötets första dag tog Sheelu Francis, ordförande i organisationen Women’s Collective, till orda för att prata om samhällsutvecklingen i Indien. En ytterligare chans att placera frekvenserna från nyhetsinslag och förstasidor i en större kontext.

Förutom att diskutera det politiska läget och dess efterverkningar på civilsamhällets utrymme att agera lyftes klimatförändringarnas yttringar i form av höstens översvämningar i Kerala. Det till synes oupphörliga våldet mot kvinnor. Utmaningarna som följer av en ökad urbanisering. Om konsekvenserna av en alltmer likriktad politik för landets minoriteter. I anslutning diskuterades även utmaningar och strategier organisationerna emellan. Hur kan den kommande generationen motiveras till att bosätta sig på landsbygden? Vad bör göras för att främja religiös tolerans? Hur kan det brutala våldet få ett slut?

På många sätt tycks frågorna astronomiska i sin storlek. Inte minst med vetskapen att handlingsutrymmet för aktörer inom civilsamhället på många håll i världen krymper. Sällan har den outtröttliga aktivismen som dessa organisationer utstrålar känts så viktig. Att det finns aktörer som granskar, agerar motvikt, erbjuder tillflyktsort och för talan för de grupper som åsidosätts och marginaliseras. Som går samman mellan delstatsgränser och länder.

Med dessa insikter i ryggen känns det extra värdefullt att ta del av det viktiga arbetet som sker i gräsrötterna. Och att vara del av detta goa praktikantgäng!

På återseende!
Hanna