Ponnammaal, tillhör urfolket Irula och ett samhälle som nyligen beviljats kollektiva skogsrättigheter. Fotograf: Ellen Teir

“Aldrig förut har vi kunnat åtnjuta den frihet vi har nu”

Text & foto: Ellen Teir

I november 2022 blev tretton byar i regionen Pillur, Tamil Nadu i södra Indien de första i delstaten att beviljas kollektiva skogsrättigheter ur lagen The Forest Rights Act (2006). Framgången följde år av dedikerat samarbete mellan Keystone Foundation och lokala skogsrättskommittéer.

The Forest Rights Act (2006) erkänner urfolks rätt till land och skogsresurser som de historiskt livnärt sig på, men idag saknar juridisk tillgång till. Den avser motverka de orättvisor som drabbat dessa samhällen då de förvisats i skuggan av kolonisering, utvecklingsprojekt, kommersiella syften och projekt för skogsbevarande.

Trots att det snart gått sexton år sedan lagen antogs har implementeringen varit begränsad. Att ansöka om dessa rättigheter är en tidskrävande och komplicerad process som inte sällan slutar i avslag. Keystone Foundation arbetar med att driva på implementeringen, bland annat genom att sprida information och kunskap, och stötta målgruppen i ansökningsprocessen.

En orsak till motståndet till att bevilja dessa rättigheter är missuppfattningen om att det kommer att förstöra naturen. Men dessa folkgrupper har starka kulturella och religiösa anknytningar till naturen, och traditionell kunskap om hur man bevarar skogen eftersom de är helt beroende av den för att leva, beskriver Deepak. D, koordinator på avdelningen för miljöstyrning på Keystone Foundation.

För de tretton byarna i Pillur tog det hela 12 år innan det stora genomslaget ägde rum, efter att ett antal ansökningar hade lämnats in och nekats. Det goda beskedet mottogs med stor glädje och lättnad:

Det är en viktig milstolpe för oss som samhälle. Aldrig förut har vi kunnat åtnjuta den frihet vi har nu, det brukade vara väldigt svårt och riskabelt för oss att oss ut i skogen för att samla skogsprodukter, ved eller för att låta våra djur beta. Nu har vi all möjlighet att livnära oss på skogen igen och vi är lyckliga, berättar Ponnammaal som tillhör ett av de berörda samhällena ur urfolket Irula.

De kollektiva skogsrättigheterna är avgörande för att urfolken ska kunna upprätthålla sina traditionella levnadssätt och medel för försörjning. Detta eftersom de tillåter jordbruk och försäljning av naturresurser vilka är de viktigaste inkomstkällorna för dessa grupper. Utan rättigheterna är det i bästa fall lagligt att använda mark och skogsresurser i begränsad mängd, tillräckligt för eget bruk men inte ett överskott. De kollektiva skogsrättigheterna ger alltså dessa grupper möjlighet till en säker inkomstkälla.

Att beviljas dessa rättigheter innebär också trygghet vad gäller bosättning. Innan byarna i Pillur beviljades kollektiva skogsrättigheter levde de under ständig risk för att tvångsförflyttas, vilket bidrog till stress och oro.

Instabiliteten i att inte ha en plats att kalla hem innebar att vi alltid behövde vara förberedda på att flytta. Nu när vi har möjligheten att utöva vår rätt till bosättning är livet mer förutsägbart och säkert, berättar Ramen.

För dessa grupper är hela livet kopplat till beroendet av skogen, och därav skogsrättigheter. Utan dem lever de på samma sätt som med rättigheterna, men helt utan någon form av grundläggande trygghet. Med beroendet av och ökad tillgång till skogen vittnar flera om upplevelsen av att ha ett stort ansvar för att skydda och bevara den.

Precis som vi tar hand om våra hus bör vi värna om skogen, menar Ponnamaal.

 

Detta är en del av en serie om Keystones framgångar med skogsrättigheter i Indien och hur detta stärker urfolk i regionen. Läs del 1 här och del 3 här.