Naandri Kudumbam och Trichy!

Avslutande inlägg från:

Jad

Så började denna resa lida mot sitt slut.. Om några dagar sitter jag på planet med slutdestination Sverige. Det är faktiskt med en del sorg men främst tacksamhet som jag försöker summera en otroligt givande praktik här på Kudumbam i Trichy. När jag kom hit hade jag få förväntningar på vad som skulle hända. Hur kommer praktiken egentligen vara? Tänk om jag inte trivs? Har jag hamnat på rätt plats för min egna utveckling? Hur är det att leva i Indien? Så många frågor och lika många förhoppningar. Alla dessa förhoppningar visade sig bli sanna om inte mer än det. Inte en stund har jag ångrat den här resan, främst för att jag aldrig trodde att dessa månader kunde erbjuda den mängden kunskap och erfarenhet jag fått. Om något har temat varit ett genomgående hållbart jordbrukande som därtill visat att det inte krävs mycket för att leva hälsosamt och klimatsmart.

Jag kan med glädje säga att praktiken varit otroligt lärorik och mångsidig. Tillsammans med Kudumbams anställda har vi fått upptäcka stora delar av landsbygden och dess utmaningar. Det jag främst har fått lära mig är hur bybornas syn på ”ett simpelt liv” i vardagen kan stärka en hel familjs levnadsstandard. Från hur olika grödor odlas till hur dessa odlingsmetoder ger människor förutsättningarna att kunna nyttja jordens gåvor. Och det är här gården Kolunji länge förblir avgörande i arbetet för det hållbara jordbruket, en mötesplats organisationen ofta nyttjar för att bland annat bjuda in bönder, studenter och utsatta kvinnor för att ta del av utvecklingen om hållbara jordbruks- samt arbetsmetoder. Utöver det har vi även fått besöka olika kontor för att lära oss om hur mikrokredit verksamheten stärker bybornas egenmakt. Otroligt insiktsfullt om hur små medel kan föra med sig enormt positiva konsekvenser. Byborna för mig är främst de starka kvinnorna ute i byarna som jobbar hårt för att bistå familjens nödvändigheter. För när en får tillfälle att sätta sig ner och arbeta på gräsrotsnivå med dessa inspirerande kvinnor, ställs många perspektiv på prov. Främst om hur icke-statliga organisationer såsom Kudumbam och Svalornas partnerorganisationer har en avgörande roll för stärkandet av lokalsamhällets marginaliserade grupper. Och det är uppenbart att fler liknande organisationer behövs.

Avslutningsvis har staden Tiruchirappalli (Trichy) och dess autenticitet berört mig på ett personligt och ödmjukande plan. Främst om hur ”simpelt” man kan leva trots avsaknaden av all den lyx vi tar för givet i andra utvecklade länder. Samtidigt längtar jag efter att få träffa mitt egna folk hemma i Sverige och dela med mig av min värdefulla story, som jag knappt hunnit inse börjar närma sig sitt slut. Riktar ett enormt stort tack till Svalorna för möjligheten samt Kudumbam och dess anställda, främst till vår handledare Poppy som fått en att känna sig hörd, uppskattad och en del av organisationen. Tips och råd till framtida praktikanter är att aktivt sträva efter att leva i nuet här i Indien, och låt aldrig er rädsla stoppa er från att ta del av en otroligt givande praktik. Och när ni väl befinner er i Indien, låt helt enkelt det simpla livet omfamna er!

Markus

Min praktikperiod hos Kudumbam i Tiruchirappalli har varit lärorik. Jag har fått värdefulla insikter under praktiken på hur en indisk icke-statlig organisation som Kudumbam, i samarbete med internationella partners som Svalorna, kan arbeta med hållbar utveckling och jordbruk. Mitt favoritögonblick under praktiken var när jag fick möjligheten att spendera nästan en vecka på Kolunji Ecological Farm and Training Center under Oktober. Där fick jag värdefulla insikter om hur Kudumbam rent konkret på fältet arbetar med att utveckla landsbygden i delstaten Tamil Nadu och att utbilda bönder i hållbart jordbruk. Kudumbam har med hjälp av Svalornas stöd under åren byggt upp en arbetsplats, som av alla benämns som endast ”Kolunji”, som många stunder även känns som en form av botanisk trädgård med alla plantor och träd. En annan minnesvärd händelse var Diwalifirandet i Tiruchirappalli som kort sammanfattat var som att befinna sig i en krigszon under några timmar efter solnedgången. På Kudumbams kontor i Subramaniyapuram i Tiruchirappalli kände jag mig välkomnad direkt från början av de anställda fram tills jag reste därifrån. Poppy och Lalitha på Kudumbam har varit väldigt hjälpsamma när vi arbetat med olika uppgifter och särskilt att avsätta tid när det behövts.

Vid sidan av praktiken har jag trivts bra i Indien och i den lägenheten som anordnades till sist för mig och Framtidsjorden praktikant. På grund av tidigare vistelser i Indien och volontärt arbete i just Tamil Nadu kom jag in i samhället nästan direkt från först dagen. Den begränsade Tamil jag kunde sedan innan var också till stor hjälp i vissa situationer där engelskan inte fungerade. Med det sagt är engelska språket en anledning till att Indien enligt mig är ett perfekt land att genomföra en praktik på. Jag har otaliga gånger hamnat ( i mestadels) intressanta samtal med främlingar som är nyfikna på varför jag befinner mig där som inte hade kunnat ske utan engelska. Min största förvåning var att jag, Jad och de franska volontärerna spelade tennis regelbundet i Indien på en sportanläggning (Ana Stadium) i närheten vilket jag innan avresan inte trodde hade varit möjligt. Överflödet av tillgång till billig exotisk frukt och det indiska köket har varit ett välkommet tillägg i vardagen! När jag ser tillbaka på den tiden jag fick möjlighet att spendera i Tiruchirappalli och Tamil Nadu är jag även glad att jag tog beslutet att ta tillvara på mina lediga helger för att upptäcka intressanta och vackra platser i närheten. Min vistelse i Indien avslutades i förtid på grund av personliga skäl men jag är tacksam för dem cirka tre månaderna jag fick praktisera hos Kudumbam och Svalorna IB.

Jag vill också tacka Kudumbams direktör Oswald som från början välkomnat oss. Han har alltid tagit sig tid till att förklara olika aspekter av deras arbete vilket har fördjupat min kunskap om utvecklingsarbete och stärkandet av bönders mänskliga rättigheter i Indien. Under min praktik har jag även genom samtal eller intervjuer med Kudumbams anställda fått lära mig om de svårigheter som icke-statliga organisationer ställs inför på lokal, delstatlig och nationell nivå i Indien. Jag väljer att avsluta mitt inlägg med några värdefulla och upplyftande ord från praktiken som kommer från Ramdash angående konventionellt (kemiskt) jordbruk. Han sa det under en föreläsning inför cirka 30 bönder som var intresserade att övergå till en hållbar ekologiskt odling. ”När vi bröt detta system skapade vi många av de problem vi ser idag, problemet är här – lösningen är nära”.

Tack för denna tid och ta hand om er! //

Jad & Markus