Kampen om skog

Efter fyra veckor i Chamoli är vi nu tillbaka hos Svalornas andra partnerorganisation SOPHIA i Dehradun. Som Petter nämnde hade vi begränsad internetanslutning uppe i Chamoli, följt av semester och sjukdom, vilket är anledningen till avsaknaden av inlägg den senaste tiden. Avsikten med detta inlägg blir att berätta lite kort från ett av de intressanta möten UYRDC höll med byarna under vår tid i Chamoli angående Forest rights act.

Som vi tidigare nämnt så arbetar både SOPHIA och UYRDC för att stärka de skogsberoende samhällens rätt till skog genom Forest rights act som trädde i kraft 2006. Men flaskhalsarna har varit många och implementeringen i delstaten Uttarakhand har varit icke-existerande. Bortsett den politiska oviljan, statens ekonomiska intressen samt diskriminering gentemot redan eftersatta samhällen, så har en av anledningarna till det gap mellan policy och faktisk handling, identifierats som bristande medvetenhet bland byborna dem själva. Ser man till Van Gujjarerna samt de människor som bor i bergsbyarna i Chamolis, så är analfabetismen utbredd. Bristen på utbildningen har därmed gjort det svårt för dessa samhällen att erhålla information om sina rättigheter som medborgare.

De rättigheter som kommer genom Forest rights act har många av dess samhällen varit helt ovetande om fram tills nyligen (och finns fortfarande de som inte har nåts av informationen om sina rättigheter). Det är just detta medvetandegörande som båda Svalornas partnerorganisationer i Himalaya arbetar för. Tanken att det är de marginaliserade samhällena själva skall få de verktyg de behöver för att själva kunna kräva sina rättigheter gentemot staten, och en är central roll i den sk. ’Rights-based approach’ metoden. Men för att människorna skall få kunskap om den roll de har som rättighetsbärare så är informationsarbetet om FRA av stor vikt. Under våra 4 veckor uppe hos UYRDC fick vi delta på en rad olika möten där syftet var att informera om FRA samt diskutera med byborna om hur de ser på anspråksprocessen av skog.

Ett möte vi deltog vid var i byn Gandik Talla som vi nådde efter en dryg timmes vandring upp i bergen från Narainbagar. Ett trettiotal människor hade samlats för att delta i mötet och det gick inte att ta misstag på den frustration byborna kände över sin situation och många var därmed angelägna om att få säga sin mening.

’Vi måste få rätten över skogen för att kunna bevara den och se till att framtida generationer kan leva av dess resurser. Forest right act skulle göra det möjligt för oss att plantera nya träd samt bevara skogens ekologiska balans’, säger Mansin Katir.

En av de få kvinnor som ställer sig upp och tar till ord är Laxmi devi.  ’Vår begränsade tillgång till skogens resurser gör att vi måste prioritera mellan att kunna underhålla våra hus och ge djuren foder’, säger hon. ’Om vi inte har tillgång till skogens resurser så kommer vi inte att överleva’, fortsätter en annan.

De var alla överens om att om de fick sina rättigheter genom FRA så skulle kunna utveckla sina tidigare metoder för att bevara skogens ekologiska balans och se till att de kommande generationerna också får kan leva av dess resurser. ’Det är byborna, och inte skogsdepartementet besitter den bästa kunskapen gällande skogens ekologiska balans’, säger Mansir Katir.

Trots det sorgsna som finns i den frustration många av byborna känner gentemot staten och sin utsatthet, så gick det inte att mista sig på den styrka, mod och vilja de besitter för att driva denna fråga framåt. Byborna i Gandik Talla är idag inte bara medvetna om sin roll som rättighetsbärare men har även en god förståelse för det ansvar staten har som ’duty bearers’ för att se till att FRA implementeras enligt lagen. Deras kamp om rätten till skog är därmed långt ifrån över.

 

// Micaela Rosberg, Dehradun